Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Chanson de geste - Franska chansons de geste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ackompanjerade joglearen sig på ett stränginstrument, en
s. k. vielle, men näppeligen har han sjungit sin chanson.
Snarare har han väl haft ett slags recitativ, varunder han
vid vissa ställen låtit ett instrumentalt efterspel följa. Men
i denna punkt äro vi inskränkta blott till gissningar.
Flera av dessa dikter äro fruktansvärt långa. Medeltidens
människor hade väl ett stort tålamod och kunde under
flera på varandra följande dagar se ett enda mysterium
uppföras. Men på en dag kunde man dock ej härda ut
med en dikt på 10,000 verser. Det är därför tydligt, att
joglearen måst dela dem på flera och ej givit sin publik
mer än en 2,000 à 3,000 verser i stöten. Ibland angives
detta också i texten, och Nyrop anför här ett ganska
kostligt exempel. Mitt i en dikt gör skalden ett avbrott: “Gott
folk, ni ser, att mörkret faller på och att jag är trött. Jag
ber er därför komma igen i morgon eftermiddag. Och låt
oss nu gå att få någonting att dricka, ty det har jag länge
haft lust till. Kom igen i morgon eftermiddag och må var
och en då ha med sig en maille (ett mynt) åt mig, ty dessa
små poiteviner duga inte. Det måtte ha varit en girig
hund, som präglat dem och velat ge dem åt en duktig
ménestrel“. Men en dylik liten allokution kastar också ett
skarpt ljus Över joglearens sociala ställning, och vi se honom
framför oss, hur han ställer sig i ett gathörn eller framför
en kyrka, samlar kring sig kvarterets sysslolösa befolkning,
tar fram sin vielle och börjar sin dikt, hur han sedan går kring
och tigger sina slantar och slutar med att, trött i sin strupe,
vandra bort till krogen.
De dikter, som joglearen hade på sitt program, ordnade
sig så småningom i vissa grupper, s. k. gestes, och man
har talat om särskilt tre dylika: Geste du Roi, i vilken
Karl den store är huvudmannen, Geste de Guillaume, där
det är Guillaume d’Orange, och Geste de Doon de Mayence.
Till den första höra Chanson de Roland, Pèlerinage de
Charlemagne m. fl., till den andra Chanson de Guillaume,
Chevalerie Vivien, Aliscanz, Moniage Guillaume m. fl. Till den
tredje Enfance och Chevalerie Ogier, Les quatre fils d’Aymon
m. fl. Men dessutom finnas flera ganska berömda dikter,
som ej kunna ordnas in i dessa gester, såsom Girard de
Roussillon, Gormond et Isembert, Beuvon d’Hanstone, Le
chevalier au cygne m. fl. Som det förefaller, skulle man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
