Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Chanson de geste - Franska chansons de geste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snarare kunna ordna dem efter de olika pilgrimsrouterna —
vägen från Paris till S. Jago, till Rom, till Köln o. s. v.,
ty de hjältar, som besjöngos, hade i regeln sina gravar,
verkliga eller fingerade, på dessa vägar, och i viss mån
bestämmer denna lokalisering diktens karaktär. Dikterna i Geste
de Guillaume äro knutna till de heliga orterna i Provence
och behandla i följd därav kampen mot saracenerna. Geste
de Doon, som säkerligen är betydligt yngre, har ett annat
innehåll och spelar även i en annan trakt av Frankrike.
Den förnämste hjälten är Renaud de Montauban, en av
Aymons fyra söner, och bakom honom döljer sig nog den
helige Reinoldus, vilken dog omkring 750 och dyrkades i
Köln och Dortmund, och på några platser på vägen dit
tyckas också traditionerna om honom hava uppkommit. De
handla heller icke om strider mot saracenerna, utan om
vasallernas uppror mot konungen. Till denna cykel höra
ock sagorna om Ogier och hans tvist med Karl den store.
Men chansonernas Ogier är antagligen en kombination av
två historiska personer: en dansk hövding, Olgerus (väl
= Holmgeir eller Oddgeir), som lät döpa sig och enligt en
krönika byggde S. Martins kloster i Köln, samt en frankisk
hertig Autcharius, vilken dyrkades såsom helgon i Meaux.
Hela denna grupp kan således snarast kallas
upprorscykeln och har uppstått icke i Provence utan i östra
Frankrike.
En för denna jogleardiktning mycket karaktäristisk chanson
är Pèlerinage de Charlemagne. Innehållet är i korthet
följande. Karl, som är i S. Denis, frågar sin drottning, om
hon någonsin sett en man, som bar sin krona värdigare än
han. Då hon oförsiktigt nog vågar nämna kejsaren i
Konstantinopel, blir Karl ytterligt vred, men beslutar att resa
dit för att pröva saken. Vägen tar han över Jerusalem,
där han får en samling dyrbara reliker, Kristi törnekrona
och svetteduk, jungfru Marias linne, hennes mjölk o. s. v.
Detta låter ju mycket religiöst och vackert. Men
fortsättningen blir nästan burlesk. I Konstantinopel inkvarteras
Karl och hans följe i en sal, och där börja de på skämt
att tävla i konsten att skryta. Emellertid har deras värd
lyssnat på samtalet, och dagen därpå fordrar han, att de
skola utföra de stordåd de lovat — några av dessa äro av
en ganska skabrös karaktär. Fransmännen äro nu illa ute,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
