- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden /
171

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Chanson de geste - Franska chansons de geste

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

berättas med en primitiv enkelhet, men på samma gång
åskådligt. Liksom folkpoesien över huvud är en chanson de
geste utan psykologisk analys. Själsrörelserna och motiven
komma endast fram i de uppträdande personernas tal och
handlingar, och i denna punkt — däri att skalden själv alldeles
döljer sig bakom sin dikt — stå han och Homeros på alldeles
samma ståndpunkt. Men ehuru han icke söker att
karaktärisera sina gestalter, äro dessa dock ganska bestämt
utpräglade i förhållande till varandra, och man har ej
olämpligt jämfört dem med de homeriska hjältarna: Roland med
Akhilleus, Olivier med Patroklos, hertig Nairnes med Nestor,
och en alldeles ypperlig gestalt är den stridbare ärkebiskop
Turpin. Då saracenerna rycka an mot passet, sporrar han
sin häst och rider upp på kullen:

I ädle herrar, Karl har ställt oss här.
Vår plikt det är att för vår konung dö.
Nu hjälpen till att värna kristenheten.
I kunnen själva se de hednes skaror.
Så bedjen Gud om nåd för edra synder,
Jag avlat ger att frälsa edra själar.
I heliga martyrer blin i döden,
Er boning redas skall i paradiset.


Så sitta de av och böja knä, Turpin välsignar dem och
“som syndabot han bjuder dem att slåss“. Därpå börjar
han själv striden, sträcker med sin lans en otrogen till
marken, och fransmännen utbrista: “I goda händer
biskopsstaven är“.

Men med all sannolikhet beror denna karaktäristik av de
handlande personerna därpå, att gestalterna här, liksom i
de homeriska dikterna, förut utbildats av hela folkets fantasi.
Då joglearerna sedermera avlägsnade sig från denna
folktradition och själva diktade sina figurer, bli dessa alltmer lika
varandra, abstrakta och opersonliga.

I fableauen hade tidens realism tagit sig ett uttryck.
Dess idealism kommer fram i chanson de geste. För det
första dess patriotism. Det är för “la dulce France“, som
Roland kämpar, det är Frankrike han sänder sin sista
hälsning, och då hans vapenbröder falla, sörjer han över, att
Frankrike skall förlora så många ädla söner, och sitt svärd krossar
han, på det att det ej skall falla i fiendehänder, “Frankrike
till smälek“. Vi ha förut, i de latinska dikterna, sett några

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free