Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Chanson de geste - Franska chansons de geste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett annat drag, som framträder särskilt i de äldre
chansonerna, är riddarnes starka rojalism och feodala trohet mot
länsherren. I verkligheten var denna väl, lindrigt sagt,
tvivelaktig, men den samtida uppfattningen kände dock
tydligen denna trohet såsom en dygd, vilken dikterna därför
tillskriva hjältarne. “För sin konung — säger Roland —
bör man kunna fördraga det värsta, bära sommarens hetta,
vinterns köld, beredd att offra både liv och blod“, och denna
trohet sviktar icke, även då konungen visar sig svag och
otacksam. Geste de Doon, “upprorscykeln“, visar väl en
annan bild. Men dels är denna cykel i allmänhet yngre,
dels behöves det icke heller här mycket för att få rebellerna
att falla till föga för majestätets helgd, och de känna sig
dock såsom brottslingar.
Starkast utpräglad är hjältarnes religiositet, men det kan
knappast förnekas, att korstågens tid här visar sig från den
minst tilltalande sidan. Dessa tappra riddare reflektera bra
litet, de tro på Kristus, liksom saracenerna enligt deras
förmodan tro på Muhammed och — egendomligt nog — Apollo,
Kristus är Gud och de båda andra avgudar eller snarare
djävlar, och den kristnes plikt är ytterst enkel och
lättfattlig: att antingen slå ihjäl de otrogna eller också med
eld och svärd omvända dem till den sanna läran — några
andra omvändelsemedel ingå ej i riddarnes missionsteologi.
Religionen är således föga mer än ett fältrop, ett annat
uttryck för den inhumana uppfattningen av fienden, en
intolerans, som står i en egendomlig motsats till det religiösa
fronderi och den skepticism, som röja sig i de likaledes på
1100-talet skrivna fableauerna. Men dels återgiva
chansonerna här en äldre tids uppfattning, dels är synpunkten
något olika. I fableauerna betraktade man religionen som
en så att säga “inre fransk angelägenhet“, och då tog man
ej saken så allvarligt. I chansonerna är religionen däremot
partisak, Frankrike mot fienden, och då är man oförsonlig.
Men ganska betecknande intaga helgonen en mycket
obetydlig plats i dessa dikter, och även detta visar, att den
rent kyrkliga traditionen vid vallfartsorterna haft mycket
liten betydelse. Den har givit den folkliga sägendiktningen
anknytningspunkter, men pilgrimsorternas helgon upphöra i
chansons de geste alldeles att vara helgon och förvandlas i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
