Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Medeltidens blomstringstid
- Chanson de geste
- Franska chansons de geste
- Chanson de geste i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huvudfigurerna. Det är också dylika bastarder av burleska
jättar och chansonernas riddare, som ligga bakom Rabelais’
roman, och med Gargantua övergå dessa medeltida
folkberättelsers hjältar till renässansens.
CHANSON DE GESTE I TYSKLAND
Denna chanson-diktning var emellertid icke inskränkt blott
till Frankrike, utan från hemorten spred den sig till
Tyskland, Italien, Nederländerna, England och Spanien, samt
från England också till Skandinavien. Redan 1131
översatte en präst, Konrad, Ruolantes Liet d. v. s. Chanson de
Roland, till tyska efter någon nu förlorad redaktion, som
emellertid stått Oxfordmanuskriptet nära. Omkring 1210
följde Wolfram von Eschenbachs översättning av Aliscanz,
den ofullbordade dikten Willehalm, sedan några andra
mindre betydande. Men det nationellt franska i dessa
chansons de geste gjorde dem naturligtvis mindre tilltalande
för en tysk publik, och översättarne föredrogo därför de
mera kosmopolitiska romans bretons. Men trots det att
Konrad och Wolfram knappt uppträda med andra anspråk
än översättarens, inlägga de dock något nationellt tyskt i
sina dikter. Trogna voro de medeltida översättningarna
aldrig, och därför voro dylika omtolkningar möjliga. Konrad
ser, såsom man kan förstå, i Karl den store framför allt
den tyske folkkejsaren; den franska patriotismen i
originalet förbiser han och låter det spanska fälttåget vara ett
korståg mot kristenhetens fiender. Ännu mera
karaktäristiska äro Wolframs ändringar. Hedningarna, som i
originalet skildras såsom skurkar, göras här till jämnbördiga
motståndare till de kristna, tappra och ridderliga, och den
religiöst humana tendens, som kommer fram i andra av
Wolframs dikter, gör sig gällande även i Willehalm:
Guibourc, som är av saracensk börd, söker där försona kristna
och hedningar med varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0194.html
