- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden /
185

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den provençalska lyriken och Roman de la Rose - Folkpoesi och goliarddiktning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


I denna förlorade folklyrik hava vi därför antagligen
själva fröet till 1100-talets konstdiktning. Men för att
denna skulle utvecklas, fordrades nya impulser, och här
liksom annorstädes var det enligt min mening clerici vagantes,
goliarderna — som de ock kallades — som gjorde den
viktigaste insatsen.

Med hänsyn till dessa driftedjäknars lyrik äro vi
lyckligare ställda än med avseende på deras epik, ty redan från
900-talet hava vi en sedan under hela medeltiden fortgående
följd av latinska dikter, i vilka de givit ett uttryck åt sin
glada, lättsinniga världsåskådning, och flera av dessa
småpoem höra till medeltidens friskaste lyrik. Ett stående tema
är vårens och sommarns fägring:

Fronde nemus induitur,
jam canit philomena,
cum variis coloribus
jam prata sunt amœna;
Spatiare dulce est
per loca nemorosa;
dulcius est carpere
jam lilium cum rosa;
dulcissimum est ludere
cum virgine formosa.

[1]

Talrika äro ock dryckessångerna, och flera av dem hava
en nästan bellmaniansk rytm:

Bacchus venas penetrans
        calido liquore
        facit eas igneas.
Bacchus lenis leniens
        curas et dolores
        confort jocum, gaudia,
        risus et amores.
        — — — —

Bacche, deus indite,
        omnes hic astantes
        læti sumus munera
        tua prælibantes.


[1] Lunden klädes i lövskrud, redan sjunger näktergalen, redan lysa
ängarna täckt i brokiga färger. Ljuvligt är nu att lustvandra i skuggrika
nejder, än ljuvligare är att plocka lilja och ros från marken, men allra
ljuvast är att skalkas med en fager ungmö.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free