Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den provençalska lyriken och Roman de la Rose - De första provençalska trobadorerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förblev dock andan densamma. Det var kamp och älskog,
hat och kärlek, som här blandade sig med varandra till
ett fulltonigt uttryck för sydlänningens lidelsefulla
temperament.
En kanske ännu mera karaktäristisk gestalt var Bertrand
de Born — sirventesskalden — och ur hans dikter ljuder
det emot en liksom vapenklang, trumpetstötar och rassel av
sporrar. Han älskade kriget “par tempérament“. Något
politiskt mål för vilket han strider, finnes icke. Han kämpar
för kampens egen skull, därför att det är ljuv musik för
hans öra att höra svärden klinga, hästar fnysa och pilar
smattra mot skölden, och när man läser denna tids
sydfranska historia, gör han snarast intryck av en
inbördeskrigets genius — av dess onda genius hava vi knappt
hjärta att säga, ty därtill vilar det för mycket av
feststämning och livsglädje över hans liv.
I sin tids historia ingriper han först 1175. Richard
Lejonhjärta hade just kort förut gjort ett uppror mot
sin fader och därvid haft hjälp av de aquitanska baronerna,
vilkas länsherre han var. Efter fredsslutet ansågo sig dessa
illa behandlade av Richard och voro därför gramse på
honom; särskilt hade Bertrand de Born anledning att vara
hans fiende. Bertrand hade nämligen råkat i strid med sin
broder Constantin om borgen Hautefort, och Richard hade
tagit dennes parti. För att hämnas begagnade sig nu
Bertrand av det allmänna missnöjet, och 1176 hade han
genom sina eldiga sirventeser bragt till stånd en stor liga,
som gjorde uppror mot Richard. Denne, som nu försonat
sig med sin far, lyckades emellertid slå rebellerna, och en
tid måste Bertrand därför hålla sig lugn — dock icke mer
än att han kastade sig i en för honom alldeles intresselös
strid mellan greven av Toulouse och vicomtessen av
Narbonne. Men 1181 fick han i stånd en ny liga mot Henrik
och Richard, och i spetsen för denna kunde han ställa
ingen mindre än tronarvingen själv, Richards äldre bror
prins Henrik. Ett blodigt krig bröt nu ut. Men även
denna gång slutade det olyckligt, huvudsakligen i följd av
den unge prinsens oförmodade död.
Under kriget belägrades Bertrands borg Hautefort av
Richard och dennes allierade konungen av Arragonien, och
härom har man en karaktäristisk anekdot. De belägrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
