Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den provençalska lyriken och Roman de la Rose - De första provençalska trobadorerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledo brist på kött och vin, och konungen av Arragonien,
som trots det att de nu stodo med vapen i hand mot
varandra, var Bertrands gamle vän, skickade då bud till den
belägrade och bad om hjälp! Denna originella framställning
hade emellertid önskad effekt. Vin och kött kommo, och
samtidigt underrättade Bertrand sin fiende om, att denne
borde rikta sitt anfall på ett annat torn än det, som dittills
ansatts, ty detta var nästan fallfärdigt. Konungen av
Arragonien var emellertid nog klok och nog oridderlig att icke
följa rådet, utan angrep borgen på den svaga punkten med
den påföljd, att Hautefort föll. Bertrand skickades nu
såsom fånge till Henrik II att där stå till ansvar inför
länsherren, mot vilken han gjort uppror, och inför fadern, mot vilken
han eggat sonen. Men karaktäristiskt nog för denna tids
lättrörliga temperament slutade mötet med en försoning.
Bertrand gjorde en anspelning på sin vänskap för den
avlidne prinsen, fadern brast i tårar, Bertrands syndaregister
bortglömdes, och inom kort gav Richard honom Hautefort
tillbaka.
Från denna stund blev Bertrand de Born en lika fanatisk
anhängare av Richard som han förut varit hans fiende och
stod troget på dennes sida både i kampen mot Philippe
Auguste och mot de upproriska baronerna. Men så snart
det börjar att arta sig till fred, är Bertrand färdig med en
ny sirventes, som eggar dem till strid. “Denna fred —
skrev han vid ett tillfälle — som konungarna gjort, är för
baronerna en börda och irriterar dem. Men jag vill dikta
en sång, som skall elda var och en till krig, så snart han
fått lära den.“
Men under kampen hade han också tid att dikta
kärlekssånger — först till fru Maënz de Montignac, gift med en
herre av Talleyrand. Flera av dessa dikter äro väl
tämligen konventionella — ty det tillhörde hela den erotiska
diktarten — men i de bättre bryter samma käcka
krigarlynne fram som i hans sirventeser.
Bertrand de Born slutade karaktäristiskt: i ett nu bröt
denna temperamentsmänniska med hela sitt föregående liv
och blev — munk. Såsom sådan ändade han sina dagar,
just som albigenserkriget bröt ut, vilket eljes skulle hava
passat så väl för en natur som hans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
