Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den provençalska lyriken och Roman de la Rose - Den provençalska lyrikens former och karaktär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
albigenserkrigen, och efter den provençalska frihetens undergång flyttar
den över till Italien, finner där en ny och kraftig jordmån
i de toskanska städerna med deras evigt kämpande partier
och mynnar slutligen ut i Dantes Divina Commedia —
medeltidens mest hat- och kärleksfyllda sirventes.
Andra namn på dikter voro romans, ballata, danza, alba,
serena, pastorela och sestina. Romansen hade ett halvt
episkt innehåll, men en lyrisk form: skalden införes själv
talande i första person och berättar vanligen ett
kärleksäventyr. Med ballata menades en sång till en ringdans,
med danza sång till en pardans. Alba var en sång av
den utställde väktaren, som varnade de älskande och
tillkännagav morgonens inbrott. Serena, som ej bör förblandas
med vår serenad, skildrade de älskandes längtan efter den
stundande natten. Pastorela var en erotisk dialog med en
herdinna, sestina en dikt med blott sex rim i alla sex stroferna.
Slutligen hava vi en för denna lyrik ganska karaktäristisk
diktform, tensonen (av tensos = strid). Denna erinrar ganska
mycket om de “controversiæ“, som förekommo i de romerska
retorsskolorna och om vilka förut talats; måhända finnes ock
ett samband dem emellan. Tensonen började ofta därmed,
att två motstridande satser uppställdes, och därefter
förfäktade en trobador den ena, en annan den andra, eller ock
uppställes blott en sats, som då ömsevis strof om strof
försvarades och bestreds. Någon gång kunde — liksom i
controversias — satsen, den s. k. joc partit, bestå av en liten
berättelse: t. ex. på vägen till sina damer möta två älskare
några vilsekomna riddare; den ene älskaren vänder om för
att utöva gästfrihet emot dem, den andre fortsätter till sitt
hjärtas dam. Vilken handlade rätt?
Över huvud belyses den provençalska erotikens karaktär
kanske bäst av de spörsmål, som i dessa tensoner
diskuterades: är kärleken till en dam större, innan hon givit vika
eller efteråt? Är det riktigare att länge tjäna en och samma
dam eller att ofta växla föremål? Vad är lättare att bära:
den älskades död eller hennes trolöshet? Bör en dam göra
lika mycket för älskaren som han för henne? Vilka äro
större, kärlekens fröjder eller dess kval? o. s. v.
Såsom redan av dessa spörsmål framgår, var denna art
av erotik något fullkomligt nytt inom världslitteraturen.
Den var en ättling av den då alldeles nya ridderligheten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
