- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden /
195

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den provençalska lyriken och Roman de la Rose - Den provençalska lyrikens former och karaktär

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bakom fraserna låg något verkligt, en ny livsåskådning,
som här ännu sökte sig ett uttryck. Vi skola då från
denna synpunkt söka analysera den provençalska erotiken.

Goliarddiktens sensualism hade här undertryckts av den
nya chevalereska världsåskådningen. Men icke fullständigt,
ty det var dock den brottsliga, sinnliga kärleken, som, om
än i höviska ordalag, besjöngs, och de band, som den
ridderliga konvenansen ansett sig böra lägga på dessa
kärleksförhållanden, voro ej vidare hållfasta. Då sedermera
nordfransmännen i sina romans bretons upptogo samma ideal,
som utbildats i den provençalska canzonen, sletos också dessa
fjättrar sönder, och nu först fick denna medeltida erotik sin
rätta livsluft.

Provençalen gav också det första uttrycket åt den smak
för det pretiösa, som alltid funnits hos de romanska folken,
som ingår i deras naturell, men som ligger germanerna
tämligen fjärran, ehuru de gjort sig skyldiga till mer eller
mindre klumpiga imitationer. Läser man ett latinskt arbete
från omkring år 1200 av en provençalsk kaplan Andreas, De
arte amandi et reprobatione amoris, där han efter mönstret av
Ovidius’ berömda lärodikt sökt sammanfatta kärlekens lagar,
så har man nästan en förnimmelse av Hôtel de Rambouillets
“blå salong“. Man höre blott några av dessa lagar: Den
sanna älskaren bär den älskade ständigt och oupphörligt i
tankarna; varje älskare bleknar vid den älskades åsyn: den,
som plågas av kärlek, sover och äter föga, o. s. v.

Ett dylikt pretiösväsen har nästan alltid funnits i den
franska litteraturen och där brutit sig mot esprit gaulois. Men
liksom den senare först röjer sig i de nordfranska fableauerna,
röjer sig pretiösväsendet först i den provençalska canzonen.

Denna idealism var icke blott förkonstling, utan däri
ingingo ock högre moment. Den teori för kärleken, som
trobadorerna uppställde, skulle överleva dem, och i växlande
former har den sedan gått igen hos Dante, t. o. m. hos
Shakspere i hans sonetter. Enligt denna teori födes
kärleken av den kroppsliga skönheten, den älskades bild
uppfångas av ögat och fortplantas därifrån till hjärtat, där den
skapar både högsta fröjd och högsta smärta. Men viktigast
är, att den adlar älskaren, ger honom ett ideal, för vilket
han kan svärma och som fyller hela hans liv. Ty den man, åt
vilken en dam kan skänka sin kärlek, måste vara en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free