203 (Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den provençalska lyriken och Roman de la Rose - Lyriken i Spanien och Tyskland - Lyriken i Nordfrankrike

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

författat en självbiografi, som, vare sig han talar sanning eller
ljuger, har en verkligt stor och omedveten komik, ty han
skildrar sig här såsom en sannskyldig Don Quijote. Än
uppträder han till den adorerade damens ära vid en
tornering, förklädd såsom “Frau Venus“, än vakar han två dagar
och två nätter tillsammans med spetälska tiggare utanför
hennes borg — allt för att behaga henne — och har
därvid den oturen, att en av borgens knektar förrättar “seine
Unzucht“ över honom, så att han är något fuktig, då han
till sist insläppes hos den sköna, vilken klokt nog visar ut
den olycklige riddaren; han hissas då ned genom fönstret, faller
i vallgraven och måste våt och skamsen draga sina färde.

Det var i dessa tre olika riktningar, som den provençalska
lyriken i Tyskland mynnade ut.

LYRIKEN I NORDFRANKRIKE

Härifrån vända vi oss till Nordfrankrike, vars äldsta
folkpoesi vi känna vida bättre än Provences. Såsom redan
förut påpekats, omtalas franska dansvisor ytterst ofta, ända
från 600-talet, men nästan undantagslöst uppgives, att de
utförts av kvinnor, ej av män och kvinnor, och som vi skola
se återfinnes denna karaktär, en av kvinnor sjungen visa, i
de olika arterna av gammal, fransk lyrik. I en grupp av
dessa äldsta sånger sjöngo kvinnorna episkt om en hjältes
bragder, och detta är ett äkta, primitivt drag, ty hos de
flesta barbarfolk är det kvinnorna, som prisa männens mod;
vi erinra oss, huru det var de israelitiska kvinnorna, som i
sina sånger förhärligade Davids seger över filisteerna. Den
dans, vid vilken dessa visor sjöngos, kallades under
medeltiden “carole“, och det var denna, som sedan överfördes till
Skandinavien och som ännu lever kvar på Färöarna, men
även i les Landes i Gascogne. Det var en högtidlig
ringdans under ledning av en “försångerska“ — sedan en
försångare — som sjöng visan, under det att de dansande
stämde in i refrängen. Deltagarna höllo varandra i
händerna och rörde sig i långsam takt först till vänster och
sedan till höger. Några rent episka visor av denna art äro
emellertid ej bevarade från Frankrike, där de ju på
1100-talet ersattes av chansons de geste, men några av en mera

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/allmlihi/2/0221.html

		Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden / 203 (1919-1926) Author: Henrik Schück Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|