- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden /
208

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den provençalska lyriken och Roman de la Rose - Roman de la Rose

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skrevs av en ung student, Guillaume de Lorris, troligen i
slutet av 1220-talet och avser åtminstone att under
allegoriens slöja meddela författarens egen kärlekshistoria, som
likväl ej behöver hava varit mera verklig än trobadorernas
många “amourer“. Denna historia är ganska enkel. Han
hade sett en ung flicka, tjusats av hennes grace och vågat
förklara henne sin kärlek. Men han hade varit för lidelsefull
och hon ryggar tillbaka; blott genom sina böner lyckas han få
bibehålla hennes vänskap, och denna förvandlas så småningom
till kärlek, men så uppträda föräldrarna och förbjuda dem
att se varandra.

Detta individuella fall vill författaren emellertid
generalisera, och av sin kärlekshistoria vill han göra en
“kärlekskonst“ i tidens smak. Uppslaget har han utan tvivel fått
från Ovidius, som var en av denna tids mest lästa författare
och vars metamorfoser — sedan fullständigt översatta —
redan vid denna tid delvis förelågo på franska. Av hans
Ars amandi finnas ej mindre än fem olika franska
översättningar, däribland en, nu förlorad, av Chréstien de Troyes,
och det var tydligen ett motstycke härtill, som Guillaume
de Lorris ville lämna, ty både han och hans fortsättare äro
djupt inne i den klassiska litteraturen och begagna ständigt
dylika källor — ett mycket talande bevis för den klassiska
erudition, som fanns kvar ännu på 1200-talet, innan
skolastiken lyckats att fullständigt besegra 1100-talets
antikstudier.

Men å den andra sidan passade Ovidius’ ohöljda sensualism
mycket litet för en skald, som fostrats i trobadorernas skola,
och den romerska poetens rakt på sak gående lärodikt
förvandlade han därför till en subtil allegori. Att Guillaume
de Lorris skulle vara uppfinnare av den allegoriska dikten,
är naturligtvis alldeles orätt, ty den är långt äldre och hade
funnits under hela medeltiden, men å den andra sidan var
det dock genom honom, som den egentligen kom på modet,
och utan tvivel skedde detta genom inverkan från de vid
Parisuniversitetet då florerande skolastiska studierna. Dess
följande popularitet berodde ock till en stor del på den senare
medeltidens smak för allegorien.

Hjältinnan uppträder i dikten därför blott såsom en ros,
vilken älskaren vill bryta, och då rosen ej kan giva
anledning till den begreppsanalys, som de provençalska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free