Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Dante - Vita nuova och Divina Commedia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eget äktenskap med Gemma Donati, vilken däremot aldrig
omtalas i hans diktning? För vår tid ligger häri onekligen
en motsägelse, men knappt för Dantes. Medeltidens
äktenskap ingingos i regeln ej av kärlek, utan voro rent
praktiska angelägenheter, som ordnades av de olika familjerna.
Mycket ofta både trolovades och giftes kontrahenterna, medan
de ännu voro barn, vilket ej hindrade, att äktenskapen
kunde bliva lyckliga. Men enligt den provençalska
trobadorlagen hade kärleken intet att skaffa med denna praktiska
institution, t. o. m. så litet, att en trobador aldrig ägnar
en tanke åt möjligheten av en förening med den dam, han
uppvaktade och som alltid var gift med en annan. Det
var vid ett dylikt åskådningssätt, som Dante vuxit upp.
Den ideala kärleken till Simone dei Bardis maka behövde
därför alls ej hindra honom från ett av praktiska motiv
förestavat äktenskap med Gemma Donati. Skaldernas “donna
mia“ — säger Del Lungo — deras “donna gentil“ stannade
utanför hemmet och familjen. Där var mannen något helt
annat än kärleksdiktaren; han var köpman, vävare, bankir
eller jurist, vidare ämbetsman, partiman, värnpliktig i stadens
rytteri, han reste såsom republikens sändebud eller mottog
en plats såsom styresman i någon underlydande kommun,
och utom detta var han en omtänksam familjefader, som
med order om sparsamhet överlämnade hushållet åt hustrun
liksom ock vården om den vanligen talrika barnskaran.
Den idealitetsträngtan, som icke fick något uttryck i detta
praktiska, strängt strävsamma liv, bröt i stället fram i
dikten. Att han i denna hyllade en annans maka, ansågs
för denna ej nedsättande, och sonetterna eller canzonerna
gåvo ej den äkta mannen någon anledning till svartsjuka.
Denna bakgrund har all kärleksdiktning under denna tid,
och i varje fall måste man taga hänsyn härtill, då man
bedömer Vita nuova. Från den provençalska lyriken skiljer
sig emellertid detta arbete redan genom sin form. Där
förekomma väl dikter inströdda, men det hela har formen
av ett på prosa avfattat självbiografiskt fragment.
Händelserna äro ytterst få, några förvecklingar förekomma icke,
och det, som gives, är endast ett själslivs historia. Dante
börjar med att omtala sitt första möte med Beatrice. Han
var då nio år och hon något över åtta, och då han såg
henne, klädd i en milt blodröd dräkt, började “livsanden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
