Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Dante - Vita nuova och Divina Commedia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som bor i hjärtats hemligaste kammare, så starkt skälva“,
att han förnam det i minsta åder, och från den standen
fick kärleken makt över hans själ. Så gingo åter nio år,
och Dante såg henne åter såsom en fullvuxen donna, denna
gång i en snövit dräkt och i sällskap med tvänne äldre
damer. Då hon gick förbi honom, hälsade hon höviskt,
och han kände då, hurusom det gjöt sig kring henne liksom
en atmosfär av sedlig renhet, inför vilken han nödgades
sänka sin blick i känsla av egen ovärdighet. Vid samma
tillfälle hörde han för första gången hennes röst, och hela
hans väsen genombävades då av en känsla av ljuvhet.
Överväldigad av dessa intryck, ilade han till sin kammare,
där han hade en drömsyn av Amore. I dennes armar vilade
“la donna della salute“, som nyss hälsat honom. Men i handen
höll Amore hans brinnande hjärta.
Denna nya kärlek syntes honom så skär och så ren, att
han icke ville, att den skulle sudlas ner genom att bli
föremål för det allmänna samtalet, och på det att ingen skulle
ana hans hemlighet, låtsades han ägna en annan dam sin
hyllning. Då denna dam reste bort, valde han ett annat
föremål, men uppvaktade henne så ivrigt, att hans böjelse
blev föremål för stadens skvaller. Så passerade Beatrice
en gång förbi honom och vände sig bort, tydligen av
ogillande. Detta grep honom djupt, han uppgav nu sin
förställning och sökte döva sin kärlek. Men ännu en gång
träffade han Beatrice, då i ett större sällskap, hela hans
själ råkade i uppror och han förrådde sig. Hans svärmeri
för Beatrice blev nu bekant, och i sällskapen brydde damerna
honom därför. Och så skrev han canzonen Donne ch’avete
intelletto d’amore.
Några dagar senare, fortsätter han, kom budskapet, att
hennes far skilts hädan. Gripen av dystra aningar vandrade
Dante då fram och tillbaka framför hennes bostad, hörde
de ädelborna kvinnor, som kommo därifrån, tala om hennes
sorg, och efter ännu någon tid kom det förkrossande
budskap han anat: den 9 juni 1290 slutade även Beatrice sina
dagar. Först försjönk han i en dådlös förtvivlan. Men
tiden gick — huru lång tid, säger han icke. En gång,
berättar han, då han gick förbi ett fönster, såg han där
“una donna pietosa“, ung och vacker, som med medlidande
betraktade honom, och så småningom började han att för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
