Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Dante - Vita nuova och Divina Commedia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skaldens egen, ty Beatrices bild skymtar endast förbi såsom
i en dröm.
Egendomligast är dock Dantes behandling av kärleken.
Utgångspunkten var utan tvivel den provençalska lyriken.
Men trobadordiktens innerst så kalla och konventionella
galanteri adlas i Vita nuova till en kärlek, som höjer och
styrker älskaren, till en erotik av så fin och eterisk art, att
den ej kan bringas i beröring med det jordiska. Beatrice
står därför på gränsen mellan en verklig kvinna och en
symbol för det högsta i livet. Men det är dock Folco
Portinaris dotter, som genom skaldens svärmeri sublimeras
till en idé, icke idéen, som blott lånar hennes namn. Själva
grundtanken var väl densamma som i Guido Guinicellis och
Guido Cavalcantis diktning. Men under det att hos dem
denna tanke fått en lärd och nästan opersonlig form, är
den här uppburen av en stor skalds känsla och framställd
med en värme, som röjer, att den här icke blott var frukten
av boklig lärdom, utan av en verklig livsuppfattning. Denna
har utan tvivel vuxit upp på den medeltida platonismens
mark. Det är Bernhards av Clairvaux och Richards av
Saint-Victor mystiska hängivenhet till Gud, som här vänder
tillbaka, men förbunden med skaldens spiritualistiska svärmeri
för Beatrice. I den senare skriften Il convivio har han
definierat kärleken såsom själens andliga förening med det
älskade föremålet. Den själ, som trår efter det gudomliga,
som är själens ursprung, och i en annan själ återfinner
denna avglans av det eviga, brinner av begär att förena
sig med denna, och denna önskan är starkare och kraftigare,
ju mera det gudomliga där är utpräglat. En dylik mystik
ligger vår tid alldeles för fjärran, för att vi fullt skulle
kunna förstå den, och denna art av erotik svävade väl alltid
på gränsen mellan verklighet och filosofiskt drömmeri. Men
den var dock det högsta uttrycket för medeltidens
idealitetsträngtan, och för första gången i litteraturen betonas i Vita
nuova det andliga i kärlekens väsen.
I slutet av sin bok hade han lovat att besjunga “la
benedetta“ så, som ingen någonsin sjungit om en kvinna.
Med medeltidens uppfattning av poesien såsom framför allt
en lärd konst ansåg Dante nödvändigt att först tillägna
sig sin tids vetenskapliga vetande, och han fördjupade sig
därför i studier, naturligtvis främst i filosofi och teologi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
