Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Dante - Vita nuova och Divina Commedia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det tredje arbetet, De monarchia, skrevs också på latin
och är av intresse för kännedomen om Dantes politiska
ståndpunkt. Den fråga, han här diskuterar, är densamma,
som ända sedan Augustinus’ dagar sysselsatt medeltidens
tänkare: förhållandet mellan Civitas Dei och Civitas terrena.
Genom Hohenstaufernas kamp med påvemakten hade frågan
blivit ytterst aktuell. Till formen har Dantes arbete ett
rent medeltida skaplynne. Alla satser deduceras rent
skolastiskt utan någon hänsyn till verkligheten eller det historiska
förloppet, och Dante star här således i en bestämd motsats
till sin store efterföljare under renässansen, Machiavelli.
Till innehållet är arbetet ghibellinskt. Först bevisas
nödvändigheten av en universalmonarki. Till bärare av denna
har Gud utvalt det romerska folket, och kejsardömet är
därför fullkomligt oberoende av påvedömet. Kyrkan är
icke av denna världen och kan därför varken utdela någon
världslig makt eller själv innehava en dylik; kejsarens
myndighet är lika väl som påvens av Gudi, och bägge härska
över olika riken, som ej beröra varandra. Dante var
således här saväl ghibellin som rättrogen, men i själva verket
var han efter sin tid, och en annan italienare, Marsiglio,
som endast var fem år yngre, står på en vida modernare
ståndpunkt. Han kämpar icke längre för det faktiskt redan
döda romerska kejsardömet, utan för de olika staternas
makt, och källan till denna ser han hos folket. Dantes
arbete var snarare gravskriften över medeltidens politiska
konstruktion.
Oss intressera dessa arbeten numera huvudsakligen ur
den synpunkten att de belysa Divina Commedia. Idéen till
detta arbete hade Dante fått, redan innan han skrev slutorden
till Vita nuova, men när han påbörjat det, är ovisst. Det
fiktiva år, till vilket handlingen förlägges, är år 1300, men
detta visar endast, att det är senare. Säkert är blott, att
väl Inferno och Purgatorio vid hans död voro bekanta,
men att Paradiso då ännu ej var utgiven. Dikten omfattar
som bekant jämnt hundra sånger, en inledningssång och
trettiotre sånger i var och en av de tre avdelningarna —
en av Dantes många gärder åt den medeltida talmystiken.
Versmåttet är terziner d. v. s. elvastaviga verser med
rimflätningen a b a, b c b, c d c o. s. v. Den titel, han gav
sitt arbete, var Commedia i enlighet med den dåtida, förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
