Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Dante - Vita nuova och Divina Commedia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omnämnda estetiska terminologien; “divina“ är ett tillägg
av den beundrande eftervärlden.
I en latinsk dedikation till Paradiso har Dante själv
framlagt arbetets mening, och denna stämmer alldeles med
den estetiska teori för en dikt i allmänhet, som han
utvecklat i Il convivio. Varje dikt har två olika slags
meningar, en bokstavlig och en allegorisk. Efter bokstaven
visar Divina Commedia oss själens tillstånd efter döden, men
tillika är den en allegori, vars innebörd är, att människan
är underkastad en belönande eller straffande rättvisa, allt
efter som hon enligt sin fria vilja handlar rätt eller orätt.
I intetdera avseendet kom Dante här med någon nyhet.
Visionen var ju medeltidens kanske mest populära litteraturart,
och dylika skildringar av helvetets kval och himmelrikets
fröjder hade man ända från Wahlafridus Strabo fram till
Fra Giacomino da Verona. Arbeten, som under allegoriens
slöja framställde, huru människosjälen gradvis befriades från
syndens stoft, voro också ytterst vanliga, och i svensk
översättning hava vi ett dylikt från vår egen medeltid,
allegorien Själens kloster. Att varje dikt skulle tolkas
allegoriskt, var likaledes en allmän föreställning. Enligt denna
metod utlades ju bibeln och även klassiska dikter såsom
Vergilius och Ovidius. Att man icke lade in någon allegori
i t. ex. Chanson de Roland, är sant, men detta berodde
blott på den ringaktning, som de lärde hyste för den folkliga
poesien. Att Dante däremot för sin dikt höll på en dylik
djupare innebörd, visar således blott, att han likställde sitt
arbete med antikens dikter. Genom Roman de la Rose
hade vidare den allegoriska diktningen kommit på modet
även i Florens, där Francesco da Barberinos och Dino
Compagnis allegoriska poem skrevos alldeles samtidigt med
Divina Commedia, och frånsett den viktigaste och avgörande
olikheten — att det ena är stor poesi, de andra icke —
skiljer sig Dantes dikt från dem endast däri, att den är
lärdare och att den förenar denna lärda diktning med den
folkliga visionslitteraturen.
De astronomisk-teologiska föreställningar, som ligga bakom
Divina Commedia, avvika heller icke annat än i detaljerna
från samtidens. Jorden är centrum i universum, kring henne
röra sig först de sju planethimlarne, utanför dessa befinner
sig fixstjärnhimlen, ännu längre bort Primum mobile eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
