Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Dante - Vita nuova och Divina Commedia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kristallhimlen, och ytterst ligger den tionde, stillastående
himmelen, Empyréen, där Gud och de saliga hava sin
boning. De fördömda befinna sig i ett trattformigt hål i
jorden, indelat i olika avdelningar. Efter att hava passerat
en förgård, där de “ljumme“ vistas, inträder man i den
översta kretsen, Limbo, där odöpta barn och fromma
hedningar dväljas. I de tre följande ringarna förvaras de, som
hängivit sig åt sinnliga passioner, åt den brottsliga kärleken,
åt frosseri och åt girighet eller slöseri. Ju djupare man
tränger ned, dess djupare sjunkna äro de syndare, som där
plågas. I de nedanför liggande tre ringarna plågas därför
de, som hängivit sig åt djurisk vrede, kättare, mördare och
rånare. Men längst ned befinna sig de, som syndat av ren
ondska, bedragare och förrädare. I själva mynningen av
tratten sitter Lucifer, som i sin käft håller de tre uslingar,
vilka enligt Dantes ghibellinska åskådning begått mänsklighetens
värsta brott: Brutus och Cassius, som förrått kejsardömet och
mördat Cæsar, samt Judas Iskariot, som förrått Kristus.
Denna mynning av helvetestratten befinner sig i jordens
medelpunkt. Därifrån leder en smal gång till den andra, ej av
människor bebodda, blott av ett hav täckta hemisfären, ur
vilket hav ett tratten motsvarande berg, skärseldsberget,
skjuter upp, på vars topp det jordiska paradiset befann sig.
Detta är så att säga skådeplatsens geografi. Själva dikten
börjar därmed, att Dante “vid mitten av sin levnads färd“
(d. v. s. vid trettiofem års ålder) i skogen förirrat sig från
den rätta vägen. Så ser han på avstånd ett solbelyst berg
och vill bestiga detta, men skrämmes tillbaka av tre odjur,
först en panter, sedan ett lejon och sist en varginna. Men
så träder en man fram för honom och erbjuder sig att bliva
hans ledsagare. Det var Vergilius, som genom den
Hadesfärd, han i Eneidens sjätte bok skildrar, för medeltiden
framstod såsom en med övernaturligt vetande begåvad skald,
i folktraditionen t. o. m. såsom en trollkarl; genom
medeltidens tolkning av den fjärde eklogen, där han ansågs hava
siat Kristi ankomst, räknades han ock såsom en hednisk
profet av samma art som sibyllan. Men Vergilius förkunnar,
att vägen till bergshöjden går genom underjordens sollösa
nejder, och så börjar färden. I den första avdelningen
skildras vandringen genom syndens värld, därefter
uppstigandet för berget. Men när Dante nått dess topp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
