Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Dante - Vita nuova och Divina Commedia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försvinner Vergilius, i hans ställe träder Beatrice såsom hans
ledsagare, och det hade varit hon som till hans hjälp sänt
den romerske vise.
Allt detta är emellertid en allegori. Dante själv betecknar
människosjälen, skogen, i vilken han förirrat sig, den
jordiska tillvaron med dess synd. Han vet ej, huru han
kommit vilse, ty ungdomen har ännu icke något klart
medvetande av rätt och orätt. Så vill han bestiga det
solbelysta berget d. v. s. komma i lycksalighetens tillstånd. Men
i syndens skog hindras han först av pantern d. v. s. av
vällusten, som är ungdomens synd och därför ej så
avskräckande som de båda andra vilddjuren: lejonet, som är
högmodet eller mannaålderns synd, och varginnan, som
betecknar girigheten eller ålderdomens synd och är den
farligaste. Av sig själv kan människan således ej nå sin
levnads mål, men så kommer Vergilius till hennes hjälp, det
är förnuftet och dess vetenskap filosofien, som utsänts av
Beatrice eîler den saliggörande nåden. För omvändelsen
fordras emellertid insikt om syndens egentliga väsen, och
det är filosofien, som här hjälper människan. Förd av
Vergilius nedstiger Dante därför till syndens värld, Inferno.
Av denna insikt alstras ånger och en börjande övning i
rättfärdigheten d. v. s. därefter följer färden genom
skärselden. I början är uppstigandet för skärseldsberget besvärligt,
men blir lättare och lättare ju högre han hinner, d. v. s.
ju mera han befriar sig från synden. Och slutligen når
han upp till den höjd, dit han trått, eller det jordiska
paradiset. Men detta är ej det slutliga målet, ty där vidgar
sig en ny horisont, det eviga livets. Dit kan han icke
längre ledas av filosofien, ty denna har betydelse endast för
människans jordiska liv. Vergilius försvinner därför, och i
hans ställe träder Beatrice eller uppenbarelsen och dess
vetenskap, teologien, som leder människan till den högsta
visionen: de tre personernas enhet. Först nu äro
uppenbarelsen och den gudomliga nåden nödvändiga för människan.
Ty för det, hon av sig själv kan inse, dygd och last,
behöves ingen särskild uppenbarelse, utan blott att den
gudomliga nåden sätter människans egen förståndsverksamhet i
rörelse, vilket i dikten betecknas därmed att Beatrice sänder
Vergilius till Dantes hjälp.
Men Divina Commedia innehåller icke blott en teologisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
