Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Dante - Vita nuova och Divina Commedia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allegori, utan ock en politisk. Skogen, i vilken han förirrat
sig, betecknar det dåvarande anarkiska tillståndet i Italien,
och Vergilius, som leder honom därur, är den romerska
universalmonarkien. Och slutligen döljer sig här också en
rent personlig bikt. Efter Beatrices död hade Dante
förirrat sig från det rättas väg, men genom filosofiska studier
hade han befriat sig från lidelsernas makt och slutligen
funnit frid i tron och teologien.
Detta var nu vad Dante själv avsåg med sin dikt, och
detta var även vad hans äldsta kommentatorer däri sågo.
För dem var dikten blott lärd, och av deras kommentarer
framgår icke, om de ens omedvetet anat diktens egentliga
betydelse: såsom ett stort poetiskt mästerverk. Det
betydelsefulla för oss är i varje fall icke djupsinnigheten och
lärdomen. Hade Dante tecknat Inferno och Purgatorio blott
såsom allegorier, hade Divina Commedia kanske ej levat mycket
längre än Dinos och Francescos lärda dikter, som nu blott
äro kända av litteraturhistorikern. Men utan att Dante själv
kanske senterade detta, hade hans dikt blivit något annat
och vida mera än den lärdomsprodukt, han avsåg, något
vida mera än en kristen imitation av Vergilius sjätte bok.
Det gripande i dikten är just det starka personliga liv, av
vilket den är fylld. I den har han kastat in hela
sitt vilda partihat, sin svärmiska kärlek, sin hänförelse
för vetenskapen, och han har nedskrivit sina sjudande
terziner med en lidelsefull kraft, till vilken den blide
Vergilius aldrig nått. Men dikten är personlig även i
ett annat avseende. De föregående visionerna hade väl
beskrivit helvetets kval och himmelrikets fröjder. Men
de hade blott skildrat olika klasser av syndare. Här
däremot lägges huvudvikten just på framställningen av
det individuella, på alla de olikdanade personligheter, vilka
Dante under sin färd träffar. De äro visserligen
avlidna, men de hava icke ändrat sig i dödens rike, och
de fyllas ännu av samma lidelse som här på jorden.
De äro inga skuggor, ty de hata och älska såsom levande
väsen och intressera sig fortfarande lika livligt för
jordelivets händelser. I skildringen av detta rika, personliga liv,
som utvecklar sig i dikten, höjer sig Dante över medeltiden
och står — ehuru eljes i så mycket en medeltidsmänniska
— såsom renässansens härold, och det är han, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
