Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Dante - Vita nuova och Divina Commedia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ty dess verkliga betydelse förstod man icke. För dessa
epigoner var Dante blott den lärde medeltidsförfattaren, och
sina efterföljare fann han först i de renässansskalder, som
några årtionden efter hans död började framträda.
Historiskt intager Dantes stora dikt en egendomlig
mellanställning mellan medeltiden och renässansen. I det rika
personliga liv, som där utvecklar sig, i den lidelse, av vilken
den sjuder, träder redan renässansen oss till mötes. Men i
grunden var Dante dock en medeltidens son. Mot
renässansmänniskans tvivel och kritik — säger Söderhjelm —
“avtecknar sig hans fullständiga dogmatism, hans djupa katolska
tro såsom en mörk, fastän imponerande skugga från den
tid, vars slutpunkt han är; mot deras opportunism, deras
förmåga att till sin fördel begagna situationen, kontrasterar
bjärt hans karaktärs orubbliga fasthet och hans politiska
lidelsers våldsamma konsekvens. Hans tankevärld är en
helt annan än deras, liksom hela hans andliga konstruktion
tyckes olik moderna människors. Där renässansens diktare
röra sig i verkligheten, där rör sig Dante med idéer, med
visioner och symboler. Hela den gudomliga komediens plan
är byggd på medeltida allegori och mystik, dikten är en
oavbruten följd av symboler, vilkas ursprung ofta står att
finna hos kyrkans lärde. Dess uppfattning av synd och
straff, av helvetets pina och paradisets salighet är rent
medeltidsaktig“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
