Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Roman breton och dess förberedelser - Den walesiska och den bretonska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta område en dubbelspråkig befolkning, vilken talade såväl
franska som bretonska.
Genom de nordiska vikingarnas erövring av Normandie i
början av 900-talet kom Bretagne i en i viss mån ny
ställning. Bretagne blev nämligen ett län under hertigarne av
Normandie, och det uppstod talrika förbindelser mellan
bretoner och romaniserade normander. Då sedan Wilhelm
Erövraren gjorde sig till herre över England, bestod hans här
till en stor del av bretoner — i slaget vid Hastings bildade
de den normandiska härens vänstra flygel. I likhet med
normanderna erhöllo även de bretonska hövdingarne talrika
län i det nyerövrade landet, och både i Frankrike och
England voro således normander och bretoner blandade om
varandra.
Redan av dessa historiska fakta, kunna vi draga en
slutsats rörande förhållandet mellan walesiska och bretonska
sagor: de brittiska hjältesagor, som funnos hos bretonerna,
måste härröra från en tid liggande före slutet av 700-talet,
då förbindelserna mellan britterna i Bretagne och britterna
i England avbrötos. Efter denna tid gingo bretoner och
walesare skilda vägar, och deras historiska sägner måste
därför, så vitt de äro yngre än 700-talet, få en olika
karaktär, bliva antingen bretonska eller walesiska; men de
kunna icke spegla en gemensam brittisk sagoålder.
Om striderna mellan britter och saksare handla flera
walesiska krönikor. Den äldsta av dessa är Gildas’ förut
nämnda arbete från mitten av 500-talet, men detta, som är
tämligen kort och oredigt, berör blott stridens början och
innehåller intet sagohistoriskt material. Viktigare är en
yngre krönika, vilken går under Nennius’ namn och, såsom
nu visats, verkligen överarbetats av honom (i början av
800-talet). Denna krönika är en sagohistoria i samma stil
som Saxos, och här märka vi de första spåren av en walesisk
hjältediktning om konung Artus. Han besegrar saksarna i
tolv slag, men är ännu icke konung, utan blott en tapper
krigshövding, och han framträder ej särskilt i förhållande
till andra hjältar. Enligt Zimmers mening återgår
traditionen till en troligen historisk hövding, som levat i slutet
av 400-talet, sannolikt i Cumberland. Ungefär tre
århundraden efter Nennius möta vi emellertid en mycket rikt
utvecklad Artussaga i några av Galfridus ab Arturs arbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
