Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Roman breton och dess förberedelser - Den walesiska och den bretonska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Författaren, som vanligen efter sin födelseort kallas Galfrid av
Monmouth, avled 1154 såsom biskop och hade då skrivit
flera latinska krönikor. Den äldsta av dessa, Libellus
Merlini, har formen av en profetia i Danielsbokens stil.
Den är lagd i munnen på en walesisk sagofigur, siaren
Myrddhin eller Merlin, som i ett vaticinium post eventum
profeterar Brittaniens alla kommande öden ända fram till
1135, då Galfrid skrev sin bok. Denna Libellus
inkorporerade Galfrid sedan i sitt större arbete, Historia regum
Brittaniæ, som troligen skrevs 1138 och där han ger en
fullständig brittisk sagohistoria ända från den landsflyktige trojanen
Brutus, som redan enligt Nennius grundlagt det brittiska
väldet; det var från detta arbete, som den Elisabethska tiden
sedan, direkt eller indirekt, lånade sina sagokonungar, kung Lear,
Gorboduc, Cymbeline m. fl. Och här spelar nu Artus en
huvudroll. Redan hans födelse är övernaturlig. Uter
Pendragon förälskar sig i konung Gorlois’ gemål Igerna, kan
tack vare Merlins trollkonst antaga konungens gestalt, och
Igerna blir nu genom honom moder till Artus. Fjorton år
gammal blir denne konung, slår först saksarne i flera slag,
erövrar därpå Irland, Götaland, Island och Orkaderna, vidare
Norge och Danmark och slutligen även Gallien, varefter han
under storartade ridderliga högtidligheter krönes till konung
över alla dessa riken. Men så förklara romarne krig mot
den mäktige. Han överlämnar då rikets styrelse åt sin
brorson Mordred, far med en väldig flotta mot romarne, som
han i grund besegrar. Men så får han höra, att Mordred
bemäktigat sig den brittiska tronen och lever i brottslig
kärlek till Guanhumara, Artus’ gemål. Han ilar då tillbaka.
Guanhumara flyr till ett kloster, och det kommer till ett
stort slag mellan Mordred och Artus. Nästan alla
hövdingarna på båda sidor omkomma, och själv såras Artus
dödligt. För att vinna bot föres han till ön Avalon, men
där dör han. En något senare tradition visste däremot att
berätta, att han där helats av féen Morgana och en gång i
framtiden skulle återvända till sitt rike.
Såsom källa för sitt arbete har Galfrid enligt egen uppgift
begagnat “en uråldrig bok på brittiskt språk (Brittanici
sermonis)“, som skildrat händelserna ända från Brutus till
Cadwallon och som han fått låna av ärkediakonen Walter i
Oxford. Men vad var detta för en bok: var den walesisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
