- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden /
249

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Roman breton och dess förberedelser - Byzantinska sagor och romaner i Tyskland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stamma från Byzans, och även forngermanska motiv spela
in, särskilt brudrovsmotivet. Men ehuru den rent germanska
sagan kraftigt utvecklats just under 1100-talet — vilket
framgår av den styrka, varmed den bryter fram vid
århundradets slut — så kommer den i spilmansdikten dock vida
mindre fram än man kunnat vänta.

Ur allmänt litteraturhistorisk synpunkt intressantast av
de hithörande dikterna är Salman und Morolf — även
frånsett att det var detta ämne, som Levertin behandlade i sin
sista stora dikt. Den återgår till en semitisk-judisk eller
arabisk tradition om den vise konung Salomo, vilken tradition i
västerlandet utvecklade sig till två, till oigenkännlighet olika
sagor. Hos semiterna var Salomo representanten för deras
gnomiska vishet — liksom David blivit bäraren av deras
lyriska poesi — och detta hade han naturligtvis blivit genom
de ordspråk, som gingo under hans namn. Men därjämte
hade han i traditionen — exempelvis i Tusen och en natt
— blivit jordens mäktigaste härskare, som genom sin
underbara signetring hade makt över andevärlden eller de demoner,
med vilka det semitiska föreställningssättet befolkade
tillvaron. Det var ur dessa båda traditioner, som de båda
sagorna växte fram. Enligt en arabisk sägen hade Salomo
en gang ett samtal med sin fiende, demonfursten Sachr, och
fick av honom en beskrivning på de sju världar, som denne
genomrest. Andra dylika vishetsdialoger omtalas ofta från
den tidigare medeltiden; så nämnes på 300-talet en
Contradictio Salomonis, och i en angelsaksisk dikt, troligen från
800-talet, hava vi två fragmentariska samtal mellan Salomo
och Saturnus, vilka framstå såsom representanter, den förre
för den kristna, den senare för den hedniska visheten.
Denna vishetsstrid utvecklade sig emellertid under
medeltiden till en burlesk. Den vise Salomo förkunnar sina
djupsinniga ordspråk, och dessa parodieras av hans motståndare
Markol eller Marcolphus, vars demoniska yttre också dragits
ned i det löjliga; därjämte har denne Marcolphus ärvt en
mängd drag fran Eulenspiegel och andra dylika populära
skämtgestalter. Denna mycket plumpa saga var emellertid
mot medeltidens slut ytterst populär i de germanska länderna,
och i en medeltidsmålning i Husby-Sjutolfts kyrka kan man
ännu se Marcolphus’ och hans hustrus anskrämmeliga figurer.

Men denna tradition om Salomo och demonfursten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free