Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Roman breton och dess förberedelser - Byzantinska sagor och romaner i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dels i Didrikssagan. Men denna senare återger här en
Novgorod-tradition, handlar om konung Osantrix i
“Vilkinaland“ d. v. s. det svenska Ryssland, och det är således
all sannolikhet för, att denna saga med nordiska väringar
kommit från Byzans till Novgorod, därifrån med
hanseaterna till Nordtyskland och slutligen till Bergen. König
Rother återger däremot den tradition, som de tyska
korsfararne hört i Konstantinopel. Rother, som härskar i Bari,
hjälper kejsar Konstantin mot en fiende, men kejsaren
belönar honom illa. På Konstantins uppmaning bortrövar
nämligen en spilman, som förklätt sig till köpman, konung
Rothers gemål, som är Konstantins dotter, vilken Rother
nyss förut fått till äkta. Rother förkläder sig då till
pilgrim, drar till Byzans, men blir igenkänd och skall just
avrättas, da han befrias av sina män. Han återfår sin brud,
försonar sig med fadern och vänder åter till sitt land —
som man märker en sagoutveckling, som nära ansluter sig
till Morolfsagan. Tillägget, att konung Rother blev fader till
Pipin, Karl den stores fader, röjer den popularitet, som chansons
de geste redan vid denna tid förvärvat sig i Tyskland.
Den tredje spilmansdikten, Herzog Ernst, sönderfaller i
två delar, som från början tydligen ej haft med
varandra att göra. Första delen, som handlar om hertig Ernsts
uppror mot kejsar Otto, vilar på några förvirrade
traditioner om en strid mellan Otto den store och hertig Liutolf
samt mellan Konrad II och hertig Ernst av Schwaben.
Men den andra delen har en alldeles annan karaktär. Ernst
företar ett korståg och upplever under detta rena
Sinbadsäventyr, råkar ut för magnetberg, träffar arimasper, cykloper,
långöron, plattfötter o. s. v. eller alla de sagogestalter, som
alltid varit så populära i den grekiska skepparsagan, och
det kan väl ej heller lida något tvivel, att denna nya
Odyssé återgår till en byzantinsk sagoförtäljares berättelse.
Även bakom spilmansdikten Oswald ligger en grekisk
saga, som författaren säkerligen på muntlig väg fått höra
— sagan om Apollonius av Tyrus. Men därjämte
förekommer ett annat motiv, som nog också är
grekiskt-orientaliskt. Såsom sändebud till den konungadotter, till vilken
han friar, använder Oswald en talande korp. Men ett
liknande motiv möter oss även i eddadikten om Helge
Hjorvardsson och har väl genom väringarna kommit till norden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
