252 (Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Roman breton och dess förberedelser - Byzantinska sagor och romaner i Tyskland - Byzantinska romaner i Frankrike

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Själva huvudpersonen, Oswald, tillhör legenden och är det
engelska helgonet Oswald, som levde i början av 600-talet;
dikten slutar också med att skildra Oswalds och hans makas
kristliga kyskhet, men med en bismak av ganska plump
komik, som visar, hur fjärran spilmansdikten ännu stod
1200-talets riddardikt.

Även Orendel, den femte spilmansdikten, är ganska rå,
men hade till syfte att prisa Kristi heliga mantel i Trier,
säkerligen för de där församlade pilgrimerna, och liksom
Pèlerinage de Charlemagne innehåller också denna dikt en
blandning av burlesk och legend. Men legenden är inlagd i
en ram, som handlar om ett korståg och de underbara
äventyr, som hjälten därunder upplever.

I spilmansdikten se vi således, huru man i Tyskland
först upptog och behandlade de byzantinska motiv, som vid
denna tid strömmade till Europa, och vi vända oss nu till
Frankrike för att där iakttaga samma utvecklingsprocess.

BYZANTINSKA ROMANER I FRANKRIKE

I Frankrike tyckas lånen från Byzans hava varit flera än i
Tyskland och även mera litterära. I Tyskland — liksom i norden
— är det snarare den byzantinska folksagan, som ligger
bakom spilmansdikterna, i Frankrike hava de byzantinska
sagostoffen mera den grekiska romanens karaktär, och de
äro också färgade av det franska 1100-talets “courtoisie“
och “chevalerie“, äro nedskrivna av författare, som stodo
socialt högre än spilmännen, och avsedda, icke för en
marknadspublik, utan för en hovkrets, kanske närmast för några
högättade damer.

Den mest typiska av dessa “romans d’aventure“ är Floire
et Blanchefleur, som föreligger i två redaktioner från
1100-talet. Det byzantinska originalet är icke bevarat, men likväl
kan man ej misstaga sig om, att vi här hava en sengrekisk
kärleksroman i fransk dräkt. Händelsen spelar till en stor
del i ett österländskt harem, och huvudmotivet — tvänne
barns kärlekshistoria, deras skilsmässa, deras reseäventyr och
återförening — är oss välbekant från de romaner, vi känna
från antikens sista tid. Hjältinnan, Blanchefleur, är dotter
till en fransk dam, som råkat i saracensk fångenskap. Men

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/allmlihi/2/0270.html

		Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden / 252 (1919-1926) Author: Henrik Schück Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|