Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Roman breton och dess förberedelser - Byzantinska romaner i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samtidigt med det att hon födes, får den saracenske konungens
gemål en son, Floire; de båda barnen uppfostras tillsammans
och fatta kärlek till varandra — alldeles som Daphnis och
Khloë — men för att hindra deras förening skickas Floire
bort och Blanchefleur säljes till några köpmän, som resa till
Babylon, där hon föres till sultanens harem, beläget i ett
högt torn. Då Floire återkommit, berättar man för honom,
att Blanchefleur dött och visar hennes gravvård, men han
framtvingar sanningen, beslutar genast att uppsöka henne
samt kommer slutligen till Babylon, där han mutar väktaren
och blir upphissad i tornet, dold i en korg med blommor.
Han och Blanchefleur råkas nu åter, och deras kärlekslycka
skildras med en egendomlig blandning av sensualism och
naivitet. Men olyckligtvis upptäcker sultanen de brottsliga,
de dömas till bålet, men rörd av deras trofasta kärlek blir
sultanen mildare stämd och skänker dem livet, varefter de
draga tillbaka till sitt land. Av kärlek till Blanchefleur
låter Floire döpa sig, tvingar också alla sina undersåtar att
mottaga dopet, och så slutar allt i lycka.
Den vackra barnsagan förvärvade sig överallt stor
popularitet, blev från fransk vers översatt på norsk prosa och
därifrån på svensk knittel. Till tyska överflyttades Floire
et Blanchefleur på 1200-talet av Konrad Fleck, och slutligen
lade Boccaccio den till grund för sin prosaroman Filocolo.
Samma grekiska romanmotiv varieras i Aucassin et
Nicolette. Även här skildras tvänne barns kärlek; han är son
till greven av Beaucaire, hon ett fattigt barn, som har köpts
från saracenerna. Här fly de bägge älskande tillsammans,
men skiljas — alldeles som i de sengrekiska romanerna —
från varandra, Aucassin kommer tillbaka till Beaucaire och
Nicolette till Karthago, där hon igenkännes såsom dotter
till konungen — således samma motiv som i Theagenes och
Kharikleia. Då fadern emellertid vill gifta bort Nicolette
med en hednisk konung, förkläder hon sig till spelman och
vandrar så till Beaucaire, där hon och Aucassin slutligen
förenas.
En tredje dylik roman är Éracle av Gautier d’Arras, som
här sammanvävt tre olika byzantinska traditioner: kejsar
Heraclius’ strid med perserna, en tradition om en grekisk
kejsarinna och slutligen en folksaga, som också föreligger i
den byzantinska romanen Ptokholeon. Och samme författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
