Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den nationella epiken i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kultur, men som tillika var genomandat av 1100-talets tyska
humanitet. För medeltiden hade denna dikt stor betydelse
och blev det mönster, efter vilket andra tyska nationaleper
skrevos. Men på 1500-talet råkade Nibelungenlied i samma
glömska som Chanson de Roland. Den äldsta tryckta
upplagan utgavs först 1782 och tillegnades Fredrik den store.
Först efter någon tid tog konungen kännedom om boken
och skrev då till utgivaren ett brev, som förtjänar att läsas
på originalspråket: “Ihr urtheilt viel zu vortheilhafft von
denen Gedichten aus dem 12, 13 und 14 Seculo, deren
Druck Ihr befördert habet und zur Bereicherung der
Teutschen Sprache so brauchbar haltet. Meiner Einsicht nach,
sind solche nicht einen Schuss Pulver werth; und verdienten
nicht aus dem Staube der Vergessenheit gezogen zu werden.
In meiner Bücher-Sammlung wenigstens würde Ich
dergleichen elendes Zeug nicht dulden; sondern hinausschmeissen“.
Närmast fortsattes Nibelungen Lied av Nibelungen Klage,
en tämligen matt dikt, som skildrar de överlevandes sorg
efter det stora blodbadet. En dylik “grátr“ var nog
gemensamt germansk, och även Eddan innehåller flera dylika
klagosånger. Mera betydande är en annan dikt, som i tonens
ädelhet kan sättas vid sidan av Nibelungenlied, nämligen
Kudrun, skriven likaledes i Österrike ungefär 1210 av en
okänd skald, som därvid begagnade en variant av
Nibelungenstrofen. I kompositionens enhetlighet står dock Kudrun
vida tillbaka för den äldre dikten och kan närmast jämföras
med en isländsk ätthistoria av Hervararsagans typ; det är
nämligen tre generationer, vilkas öden här skildras, och
naturligtvis hava dessa sagor från början varit självständiga
och kanske först i Kudrun knutits samman med varandra.
Den första delen skildrar, huru konungasonen Hagen såsom
en sjuårig gosse bortrövas av en grip och upplever åtskilliga
Sinbadsäventyr, som sluta därmed, att han blir gift med
Hilde av Indien — tydligen en rent orientalisk saga, som
erinrar om Tusen och en natt.
Hjältinnan i den andra avdelningen är deras dotter Hilde.
Hon bortrövas av konung Hettel, fadern förföljer rövaren,
och det uppstår ett slag emellan Hagen och Hettel, vilka
till sist dock försonas av Hilde. Händelsen utspelas på den
frisiska kusten, och antagligen hade friserna från de nordiska
vikingarna lånat denna saga om Hogne och Hedin, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
