Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den nationella epiken i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i andra versioner förekommer både hos Saxo och hos
Snorre.
Poetiskt mest betydande är den tredje delen, som handlar
om Hettels och Hildes dotter Kudrun. Hon är trolovad
med Herwig, men bortrövas av Hartmut, och då hon vägrar
att bliva hans brud, tvingas hon att förrätta de lägsta
tjänarinnesysslor, på det att hennes sinne härigenom skall
böjas. Så förflyta många år, till dess hon befrias av sin
brudgum och sin broder. Liksom i Nibelungenlied är
således också här en kvinna diktens huvudperson, och detta
intresse för kvinnan sammanhänger nog med inflytelser från
den franska kulturen. Men under det att Nibelungenlied
skildrat en kvinna, som hämnats sin krossade kärlekslycka,
skildrar Kudrun den lidande, tålmodiga kvinnan, som trots
förnedringen bevarar både sitt sinnes adel och sin ätts
värdighet. Även som tjänarinna förblir hon konungadottern,
och liksom i Nibelungenlied är det den kvinnliga troheten,
som här förhärligas. Tonen i de båda dikterna är dock
alldeles olika. Under det att Nibelungenlied är en gripande
tragedi, som mynnar ut i död och undergång, är Kudrun
försonlighetens epos. Hagen och Hettel försonas av Hilde,
under det att Hagen i den till grund liggande sagan stupat
för Hetteis svärd, Kudrun förlåter ädelmodigt Hartmut alla
de oförrätter, han tillfogat henne, och dikten slutar med ett
fyrdubbelt bröllop.
Att bakom detta “höviska“ epos legat en eller flera äldre
spilmansdikter, är alls ej otroligt, ty de gamla
spilmansmotiven förekomma här ganska ymnigt — så är hela första
delen tydligen i denna stil. Och ganska snart bemäktigade
sig spilmännen åter den nationella hjältedikten, som endast
några få år kunde hålla sig uppe på det ridderliga eposets
höjder. Att denna tyska dikt överhuvud blev populär,
berodde på Nibelungenskaldens överlägsna konst. Genom hans
dikt blevo de germanska sagogestalterna bekanta för de
kretsar, som njöto av den franska riddardikten, och man
vände sig därför till de källor, från vilka han lånat sitt
stoff. Men efterföljarne ägde icke hans konst att adla detta.
I de följande dikterna korsa därför alla möjliga intryck
varandra — från Nibelungenlied, från chanson de geste och
roman breton, från den gamla germanska hjältesagan, från
de byzantinska romanernas äventyrsvärld och från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
