- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden /
282

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den isländska sagan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DEN ISLÄNDSKA SAGAN



Innan vi sluta denna redogörelse för den medeltida epikens
historia, återstår emellertid ett litteraturområde, där denna
diktning fick en ytterst originell och litterärt betydande
utveckling. Jag avser den isländska sagan.

Den isländska sagan efterträder inom litteraturen
eddadikten. Dennas blomstring hade infallit under 900- och
1000-talen, och de sista epigondikterna tillhöra det nästa
århundradet. Sagoskrivningens guldålder anses infalla under
tiden 1170—1230 och är således ungefär samtidig med
litteraturens blomstring i Frankrike och Tyskland. Såsom
muntlig berättelse är denna prosasaga naturligtvis betydligt
äldre, och som redan förut utvecklats, ha sagor utan tvivel
funnits hos de flesta folk ända sedan den äldsta forntiden.
Men nordborna, särskilt islänningarna, förefalla att hava
varit mer än andra begivna särskilt på prosaberättelser
av historiskt, mytiskt eller uppdiktat innehåll.
“Sagnaskemtan“ var på Island det kanske mest omtyckta
sällskapsnöjet, och för de islänningar, som reste kring till
de nordiska furstehoven, var denna berättarkonst ofta ett
levebröd. Så berättas om en islänning, som kom till Harald
Hårdråde: “Konungen frågade, vad han dög till, men han
sade, att han kunde sagor. Då sade konungen, att han
skulle taga emot honom, men till ersättning skulle han vara
skyldig att med sina sagor underhålla var och en, som det
begärde. Det gjorde han och blev mycket omtyckt av
hirdmännen.“ I sin krönika berömmer Saxo också mycket
islänningarnas sagokunskap, och såsom Axel Olrik visat, är
en stor del av Saxos berättelser latinska omskrivningar av
en resande islännings sagor.

Så småningom samlade sig denna skatt av muntliga sagor
hos några få, och dessa sagokännare, den tidens historiker,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free