Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den isländska sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Betraktar man dessa sagor såsom konstverk stå de
onekligen oerhört högt, särskilt Snorres konungasagor, men även
flera av de isländska biografierna såsom Niála och Gunnlaug
Ormtunga. Författarna äga en sällspord konst att åskådligt
och levande teckna personligheter och situationer. Stilen
är knapphändig, nästan kärv, men ofta av en gripande kraft,
och i några få repliker kan ett helt själsliv målas. Vi
behöva blott taga en enda scen, visserligen en bland de mest
berömda, scenen, där Flose och hans män bränna Niáls ätt
inne. Flose tillbjuder då den gamle Niál och hans hustru
att få lämna det brinnande huset. Men Niál svarar: “Jag
vill icke gå ut, ty jag är nu en gammal man och föga
duglig att hämnas mina söner. Men icke vill jag leva med
skam“. Och hans hustru Bergtora sade: “Ung blev jag
given åt Niál, och det har jag lovat, att ett och samma
skulle övergå oss bägge“. Därpå — fortsätter berättelsen
— “gingo de bägge in i huset. Vad skola vi nu göra, sade
Bergtora. Gå till vår säng, svarade Niál, och lägga oss,
ty jag har länge längtat efter ro“.
Men detta är icke historia, utan dikt och en dikt, som
hör till alla tiders främsta. För eftervärlden har den också
haft stor betydelse. Ty det är på denna mark, som
Björnsons Fortællinger vuxit upp, och även den norska dramatiken
har tagit starka intryck av den mästerliga replikväxlingen
och karaktärsteckningen i den isländska sagan.
Att i detalj gå in på dessa isländska sagor förbjudes av
utrymmesskäl. De indelas i historiska sagor, ättsagor och
“fornaldarsagor“ för att nämna de viktigaste grupperna.
Den rent historiska sagan började med Ares kortfattade
Norgeshistoria, som nedskrevs på 1120-talet. Sedan följa
under 1100-talet en stor mängd andra; den knappa, ännu
primitiva stilen blir allt fylligare och rikare, allt mera
målande och konstnärlig, till dess att vi slutligen komma fram
till Islands och troligtvis medeltidens störste historieskrivare:
Snorre Sturloson, som föddes 1178 och dog 1241. Hans
stora arbete, kallat Heimskringla — “Jordens ring“, efter
dess början — skildrar Norges historia från sagotiden
ända fram till 1177, men börjar egentligen med en svensk
sagohistoria, Ynglingasagan, skriven på grundvalen av Tjodolfs
dikt Ynglingatal. En motsvarande sagohistoria för Danmark,
Skioldungasagan, är förlorad och blott känd genom några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
