Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den isländska sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utdrag. Denna saga bildade inledningen till den däremot bevarade
Knytlingasagan eller Danmarks historia från och med Harald
Blåtand till 1190, vilken författades först omkring 1270.
De isländska ätt- och personsagorna äro många och ytterst
betydande. De konstnärligast mest fulländade äro nog Niála,
Egils och Gunnlaug Ormtungas, den utförligaste Sturlunga,
som dock utgör en mekanisk sammanfogning av flera olika
sagor; den viktigaste delen, Sturlas eget arbete, skrevs
omkring 1260. De tre förstnämnda sagorna äro från tiden
omkring 1200, den nu bevarade redaktionen av Niála dock
först från tiden kort efter 1250.
Inom medeltidens litteratur intaga dessa isländska ätt- och
personsagor en särställning genom den originella föreningen
av realism och idealism. I Frankrike liksom i Tyskland
fanns en skarp skillnad mellan realistisk och idealistisk
litteratur. Fableauen, som representerade realismen, tillhörde
den komiska litteraturen, oftast burlesken. Chanson de geste,
roman breton, Guillaumes Roman de la Rose och Dantes
dikter rörde sig däremot på idealismens höjder och tecknade
inga personer ur det verkliga livet, utan blott gestalter från
fantasiens och sagans värld. De isländska sagorna stå
fullständigt på verklighetens mark, och detta är det väsentliga.
Men de handlande äro icke komiska, ännu mindre burleska;
konflikterna äro djupt allvarliga, ofta tragiska, och ej sällan
höja sig gestalterna till en storslagen idealitet.
Ett fullkomligt mästerstycke i detta avseende är Gunnlaugs
saga Ormstunga. Såsom barn uppfostras Gunnlaug hos
Torstein tillsammans med dennes dotter Helga — ett barnliv
av helt annan art än Daphnis’ och Khloës. Då han blivit
vuxen, friar han till Helga, men fadern vill blott giva ett
halft löfte. Om tre år skulle han få bestämt svar,
såvida Gunnlaug då kommit hem från den utlandsresa, han
skulle företaga; eljes vore Torstein löst från löftet.
Emellertid reser Gunnlaug, träffar i Sverige en annan islänning
Hrafn, med vilken han råkar i en häftig fiendskap. Hrafn
lovar att hämnas, och så skiljas de. Vid återkomsten till
Island friar Hrafn till Helga, och när den utsatta tiden för
Gunnlaugs hemkomst gått till ända, utan att han återvänt,
fick Hrafn faderns ja. Så hölls bröllopet, “och är det de
flestas sägen, att bruden snarare var sorgsen, ty det är sant,
som sagt är, att länge minnes man det, man ung får, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
