Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den isländska sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så var ock med henne“. Kort därefter kom Gunnlaug hem.
Vid en fest träffade han Helga, och “de talte länge samman“.
Vid avskedet gav han henne en dyrbar kappa, som han fått
av konung Adalrad. Men Hrafn, som han på sommaren
träffade på tinget, utmanade han. Striden blev emellertid
oavgjord, vittnena skilde de kämpande åt, och kort därefter
förbjöds all holmgång på Island. Så träffas de bägge
rivalerna åter, och Hrafn föreslår då, att de på sommaren skulle
resa till Norge och där fortsätta kampen; “där kunna våra
fränder ej hindra oss“. “Det var ett karlaord, som du skall
ha tack för, och det förslaget går jag gärna in på. Slå
dig ned, Hrafn, och tag mot den välfägnad, som huset
förmår“. Men Hrafn svarar: “Det är väl bjudet, men vi måste
rida bort.“ Och så skiljas de.
Efter att länge förgäves hava sökt varandra i Norge,
träffas de till sist. Efter en ursinnig strid hugger Gunnlaug
foten av Hrafn. Då sade Gunnlaug: “Nu är du oduglig
till strid, och jag vill ej längre slåss med dig, då du är
krympling.“ “Väl är jag ganska medtagen, svarar Hrafn,
men ännu skulle jag kunna reda mig, om jag blott kunde
få något att dricka.“ “Svik mig då icke, säger Gunnlaug,
om jag ger dig vatten i min hjälm.“ “Icke skall jag svika
dig“, svarar Hrafn. Därpå gick Gunnlaug till en bäck,
hämtade vatten i hjälmen och räckte den till Hrafn. Hrafn
tog den med vänstra handen, men med svärdet i den högra
högg han Gunnlaug i huvudet, och blev där ett djupt sår.
Då sade Gunnlaug: “Skamligt svek du mig nu, och
omanligt har du handlat mot mig, som så trodde på dig.“ Hrafn
svarar: “Sant är detta, men det, som drev mig därtill, var,
att jag icke unnar dig att vila i Helga den fagras famn.“
Därpå kämpade de vidare, och slutade striden så, att
Gunnlaug segrade och Hrafn miste sitt liv.
Tre dagar därefter dog också Gunnlaug. Då
underrättelsen nått Island, gifte Torstein ånyo bort sin dotter Helga
med en man, som hette Torkel, men “hon fick honom
aldrig kär, ty hon kunde aldrig glömma Gunnlaug, ehuru
han var död. Torkel var dock en duktig karl, rik på
egodelar och en god skald. De hade också barn samman,
icke så få. Men det var Helgas största glädje att breda
ut den kappa, som hon fått av Gunnlaug, och då såg hon
alltid länge på den. En gång kom en stor sjukdom på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
