Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens avslutning - Allmän översikt - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Borgerlighetens tid i Tyskland betecknar således blott riddardiktens
dödsarbete.
Den från Frankrike inlånade epiken fortsattes i
fullkomligt voluminösa arbeten. Så skrevo två borgare Claus Wisse
och Philipp Colin, den senare guldsmed, en Parzifal på
36,000 verser, och en vapenmålare Ulrich Fürtrer
författade en kolossalroman om alla riddarna av det runda
bordet. Sin avslutning erhöll detta epos i Kejsar
Maximilians allegoriska riddardikt Teuerdank, där han skildrar
sitt eget frieri, och som så ofta mynnar således även här
en döende diktart ut i en blodlös allegori. Bättre höll sig
den germanska hjältedikten. Några nya författades
visserligen ej, men de gamla avskrevos och lästes; en dylik
samling, das Heldenbuch, trycktes t. o. m. i sex
upplagor före 1500, och andra dylika Heldenbücher finnas i
handskrift.
Det största intresset visade man för lyriken. Men här
uppträder nu “mästersången“ i stället för den ridderliga
“minnesången“. Denna smakriktning utgår från de
nordfranska “puys“, ett slags borgerliga akademier, som
förekommo redan på 1200-talet, och om vilka vi strax skola
tala. Dessa utbildades nu i Tyskland till rena skrån, dock
först så småningom. Äldst var förhållandet mellan läraren
i poesi och hans lärjungar fritt, men så småningom bildades
slutna, fasta sällskap av dylika verssnidare. Det äldsta, i
Augsburg, som omtalas omkring 1450, var dock ännu ej
skråmässigt ordnat, och först mot slutet av århundradet
hade en dylik ordning genomförts. Det äldsta
stiftelsebrev, man har kvar, är för mästersångarskrået i Freiburg
in Breisgau av 1513; den äldsta “Tabulatur“, d. v. s.
skriftliga uppteckning av skråordningen och konstreglerna
är från 1540 för Nürnberg. Enligt en dylik författning
indelades medlemmarna i Schüler, Schulfreunde, Singer,
Dichter och Meistersinger. Innehållet i de dikter, som här
skrevos, var vanligen religiöst eller didaktiskt, ej sällan
själva konstreglerna, och intresset anknöt sig nästan
uteslutande till formen. Liksom en dylik hantverkare under
åratal kunde sitta och snida på sitt konstskåp, sitt konstlås
o. s. v. kunde han ock sitta och snida på en dylik
konstdikt, i vilken tabulaturens alla svåra och besynnerliga
regler tillämpades. Poesien hade härigenom blivit ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
