Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens avslutning - Dramat - Det allvarliga dramat under 1400-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtvivlad över att, nödgas lämna sina så kära skatter. Det
hemska skådespelet av den rikes död griper så Le Monde, att
han inser sina villfarelser och dör såsomen ångrande syndare.
Även Le Riche Vertueux skiljes hädan, men i La Charités
armar, och därpå slutar stycket med en latinsk bön, varpå
narren uppmanar auditoriet att uppstämma Te deum laudamus.
Även dessa moraliteter äro blott predikningar i mera
åskådlig form. Såsom vi erinra oss, kunde predikanten låta
exemplet verka rätt och slätt, men han kunde även — och
detta var särskilt mot medeltidens slut det vanliga — giva
detta exempel en allegorisk utläggning, en s. k.
“moralizatio“; härpå har jag redan sid. 133 givit ett prov. Den
allegoriska moraliteten är i själva verket blott en dylik
“moralizatio“ i dramatisk form. Genom denna förklaring kunna
moralitetens till synes så oförenliga båda grupper förenas
under den gemensamma benämning, som medeltiden gav dem.
Att den allegoriska moraliteten fick en så stor popularitet,
sammanhängde naturligtvis med den allmänna dragning till
en allegorisk diktning, som kännetecknar medeltidens
avslutningsperiod, då alla diktformer, även epos och lyrik,
mynna ut häri. Flera liknande företeelser möta oss för
övrigt under denna tid, så de s. k. mystères mimés, ett
slags stumma spel eller rättare festprocessioner, oftast av
allegoriska personligheter. Dramatiska till formen, ehuru
aldrig spelade, äro de s. k. débats, i vilka t. ex. vinet
och vattnet, kroppen och själen framställas i “träta“; på
latin förekomma dylika redan på 700-talet. Och från båda
dessa håll kan den allegoriska moraliteten hava tagit intryck.
Men i dramats utvecklingshistoria bildar den allegoriska
moraliteten snarast ett steg tillbaka. Det moderna dramat
utvecklade sig ej härur, utan i stället ur mirakelspel av samma
typ som Li jeu de Saint Nicolas, Ostes och Destruction de
Troye samt ur den icke-allegoriska moraliteten eller “les
histoires“, som dessa även kallades.
Rent tekniskt står medeltidens drama, även då det är
bäst, icke högt. Det hade utvecklat sig, icke såsom det
grekiska ur lyriken, utan ur den episka berättelsen, ur bibeln,
helgonlegenden eller predikoexemplet, och det förblev alltid
episkt. Visserligen är det en överdrift att säga, att
medeltidens drama började med världens skapelse och slutade med
den yttersta domen. Detta är för det första blott sant om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
