Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens avslutning - Dramat - Den medeltida teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ursprung från gudstjänsten, som ju blott kunde förrättas av
män. Några enstaka exempel finnas dock, att även kvinnor
uppträtt i ett medeltida drama. Men ännu Shakspere’s trupp
bestod blott av karlar.
Någon svårighet att genom uppropet få aktörer fanns
icke, ty medeltidens människor kände en barnslig glädje
över att få styra ut sig i granna kläder. I regeln fick
dock var och en bekosta sin kostym; så t. ex förband sig
maistre Jacques Bondrey, som spelade Satan, att under tre
dagar själv hålla sig med kostym, en olika för var dag,
mot det att staden för den fjärde skänkte honom en, som
var lika vacker som hans egna. Någon historisk trohet kom
naturligtvis ej i fråga för dessa kostymer, och denna brist
på antikvariskt sinne har ofta anmärkts mot medeltidsdramat.
Men här skola vi erinra oss, att renässansens teater fullt ut
lika mycket syndade mot den historiska troheten, och icke
blott renässansens, utan ock den fransk-klassiska teatern.
Ett historiskt drama i den meningen uppstod först med
romantiken.
Trots utgiften för kostymer var en roll i dramat likväl
så begärlig, att man ofta nödgades auktionera bort dem.
Så skedde 1506 i en liten stad i Auvergne. Konungens
roll bortslogs då för sju livrés till biskopens tjänare,
drottningens betalades med 2 1/2 o. s. v. Mest betalades för de
roller, som fordrade de grannaste kostymerna, men lika ivrig
var man på att få spela djävul. I en stad erhöllo dessa i
privilegium att redan tre månader, innan mysteriet uppfördes,
få löpa kring i staden iförda sina fantastiska dräkter. I
en annan stad befanns det, att den, som man tänkt
skulle spela Lucifers roll, ej hade råd att själv bekosta sin
kostym, men som han var mycket skicklig i detta fack,
beslöto abboten, borgmästaren och åtskilliga förmögna
personer att bestå honom en dylik. Rollerna voro i flera fall
dock ingalunda lätta. Så t. ex. fick den, som i ett stycke
spelade Kristus, under flera timmar hänga naken på korset
och därunder deklamera flera hundra verser. En kyrkoherde
i S. Victor, som utförde en dylik roll, svimmade därvid
“och skulle — berättar stadens krönika — hava dött, om
man ej kommit honom till hjälp.“ En annan präst, som
spelade bödel, fick då övertaga hans roll och hissades upp
i hans ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
