Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens avslutning - Dramat - Den medeltida teatern - Det allvarliga dramat utom Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
talade samt kunde även gå fram på den främre delen av
scenen, som betraktades såsom ett neutralt område.
Scenförändringar voro därför mycket lätta att verkställa och
bestodo blott däri, att man från en mansion förflyttade sig
till en annan. Det förut omtalade Niklasspelet ger härpå
några mycket åskådliga exempel. Dramat börjar därmed,
att den hedniske konungen får underrättelse om, att en
kristen här brutit in i landet, och konungen beslutar då
att sända en kurir till alla sina vasaller. Kuriren lovar
att vara snabb och håller även ord. Först beger han sig
visserligen till krogen, men ögonblicket därpå står han
framför emiren av Iconium, och sedan han med några ord
bådat denne till hjälp, befinner han sig i det nästa i
Hyrkanien, förflyttar sig lika snabbt till konungen av Oliferne o. s. v.
Med andra ord: han gick blott från mansion och till mansion.
Några andra dekorationer än dessa mansions kände den
medeltida teatern ej till, ehuru man, så vitt förmågan det
tillät, älskade mekaniska konststycken; så t. ex. var helvetet
på ett ställe så inrättat, att “munnen“ kunde öppna och
tillsluta sig, allt efter som djävlarna gingo ut eller in.
Skillnaden mellan en modern scen och en medeltida var
således huvudsakligen den, att de olika lokaliteter, som nu
krävas, genom dekorationsväxling framställas efter varandra,
under det att medeltidens scen framställde dem bredvid
varandra. Det var denna scen, som renässansens folkteater sedan
ärvde från medeltiden, och i följd härav fick den fråga om tidens
och rummets enhet, som under antiken knappt diskuterats,
en mycket stor betydelse. Ty det kan ej nekas, att regeln
om rummets enhet på ett nästan groteskt sätt kränktes av
medeltiden och i följd därav också tidens. Iakttagandet av
dessa båda regler blev också snart ett avgörande
kännemärke på det klassiska dramat till skillnad från det medeltida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
