Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den italienska renässansen - Allmän karaktäristik av renässansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa perioder ligger ett tomrum. Rom stod ända till
1400-talets slut så gott som utanför all kultur, och i renässansens
andliga arbete deltog knappt någon enda romare, varken
såsom författare eller såsom konstnär. De båda
köpmansstäderna Venedig och Genova intresserade sig föga för
litteraturen och vetenskapen, och den stora konstblomstringen
infaller här först på 1500-talet. I stort sett är den
italienska renässansen därför begränsad till Toscana, Emilien och
Lombardiet, där den kommunala självstyrelsen var starkast.
Måhända beror det på en tillfällighet, att detta område
sammanfaller med det, som i forntiden beboddes av etrusker
och vars invånare väl också voro dessas ättlingar. Av de
raser, som under antiken befolkade den italiska halvön, stodo
etruskerna onekligen högst, särskilt inom konsten, såsom
det förefaller ock i vetenskaplig odling, och det, som synes
såsom en tillfällighet, kan därför möjligen hava en djupare
orsak.
Inom detta renässansområde tog Toscana alldeles obestritt
ledningen, och ingenstädes finna vi renässanskaraktären
så skarpt utpräglad som i dess städer — i Pisa, Siena,
Arezzo, Pistoja, Lucca, t. o. m. i sådana småstäder som Prato,
Fiesole och S. Gemigniano. Men främst står dock Florens,
som med en viss rätt kan betecknas såsom den nyare tidens
Aten. Man behöver blott stanna framför de bilder av
berömda florentinare, som upprests framför Uffizzierna för att
finna, vilken insats Florens gjort i den mänskliga kulturens
historia: Lorenzo dei Medici, Giotto, Donatello, Lionardo da
Vinci, Michelangelo, Dante, Petrarca, Boccaccio, Leone
Battista Alberti, Machiavelli m. fl. Vilken stad utom Aten
kan väl uppvisa en dylik samling?
Av den tidens människor uppfattades renässansen närmast
såsom en restauration av antiken, och deras strävan gick ut
på att rädda så många spillror som möjligt av denna kultur
— mest naturligtvis inom litteraturen och konsten — för
att därmed uppföra en ny byggnad i antik stil, upptimra
en världsåskådning, fylld av antikens anda. Men denna
uppgift var i själva verket omöjlig, ty en död kultur kan
aldrig väckas till liv. Och den kunde det ej heller nu.
Liksom den medeltida kulturen i sig upptagit flera antika
element, så fortlevde, såsom redan påpekats, medeltiden också
under renässansen. Och dessa medeltida kulturelement voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
