Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ungrenässansen
- Petrarca och Boccaccio
- Petrarca
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hell, Guds älskade land. Du ädlaste, heliga hembygd!
— — — — — — —
Nu vill jag bygga och bo i ditt hägn! Giv sonen en torva,
Vandrarens tröttade lemmar ett hem, giv honom en fristad,
När de en gång skola varda till stoft i den slutliga sömnen.
Glad, Italia, skådar jag dig från det höga Gebenna.
Molnen och dimmorna lämnar jag nu. Jag förnimmer din hälsning,
Fädernejord! i de vänliga fläktar, som smeka min tinning.
Ja, ty jag skådar mitt land, jag får hälsa mitt älskade hemland.
Hell dig, härliga land. Var mig hälsad fagraste moder!
Men även på andra områden kom Petrarca med nya,
banbrytande idéer. Vetenskapen blev för honom en annan, än
den varit under medeltiden. För skolastiken hyste han det
djupaste förakt och hade blott hån för universitetens
akademiska värdigheter. Den sanne vise var den forskande
människan och tillhörde icke något visst akademiskt bås, icke
någon viss fakultet. I stället skulle den verklige forskaren
i sin person förena alla discipliner, vara historiker, skald,
filosof, teolog, och skolastikens försök att skarpt särskilja
dessa vetenskaper betraktade han som ett pedanteri. För
övrigt voro alla de olika vetenskapliga disciplinerna på
avvägar, medicinen icke minst. Själv hade Petrarca väl alls
icke sysslat med denna vetenskap, men han förstod, att dess
metod var förvänd. Medicinen vilade då på en slö
auktoritetstro på de gamle. Men antikens medicinska auktoriteter
voro enligt Petrarca av ringa betydelse för oss, då vi ej
visste, huru de botade sjukdomarna. Och ej heller hjälpte
erfarenheten, ty naturens krafter voro för djupt förborgade,
för att vi skulle kunna avslöja dem. Det bästa vore därför
att leva ett sunt, naturenligt liv och förlita sig på Gud,
icke på Hippokrates, och ännu mindre på hans okunniga
efterföljare. Detta program — detsamma, som vi möta ännu
hos Molière — fick en stor betydelse i medicinens historia,
och det var först sedan läkekonsten befriat sig från antikens
auktoritet och återvänt till naturen, som den blev en verklig
vetenskap.
Mot juridiken hyste han ett gammalt agg, ty han
erinrade sig sina plågostunder i Montpelliers och Bolognas
juridiska auditorier. Men i hans opposition mot juridiken kommer
hans egen vetenskapliga dilettantism fram. Han fäste sig
särskilt vid den barbariska terminologien, och mot denna
ställde han Ciceros glänsande vältalighet. I denna retorik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0056.html
