Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungrenässansen - Petrarca och Boccaccio - Boccaccio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grep sig an var en prosaroman, Filocolo.[1] Ämnet var den
bekanta medeltidssagan om Floire och Blanchefleure, men
Boccaccio har ej lånat den från den franska roman, som
förut omtalats (II, 252). Både av händelseförloppet och
hans egna ord i inledningen framgår, att de franska
versionerna voro honom obekanta. Fiammetta anmärker där det
orättfärdiga däri, att Floires öde ej besjungits av någon
verklig poet, utan blott i okunnigt folks fabler. Härmed
syftas antagligen på en äldre italiensk folkdikt, Il cantare
di Fiorio e Biancifiori från början av 1300-talet, av vilken
en, visserligen av Boccaccio ej begagnad, version för icke
länge sedan återfunnits. I slutet av Filocolo säges väl, att
sagan först upptecknats på grekiska, men även om häri
skulle ligga ett minne om dess byzantinska ursprung, har
denna byzantiska version säkerligen ej varit Boccaccios källa.
Trots det folkliga ämnet har Boccaccio här ännu ej
funnit sig själv. Boken är ytterligt voluminös, handlingen
skrider långsamt framåt med ständiga digressioner, i vilka
Boccaccio söker lysa med en klassisk lärdom, som dock är
alldeles osmält. Någon psykologi förekommer här ännu icke,
utan blott en ordström, som påminner om den grekiska
romanens. Filocolo har väl ett visst intresse såsom det
första mera betydande försöket efter Vita nuova att skriva
en italiensk prosa. Men denna saknar alldeles det kyska
behaget i Dantes underbara kärlekssaga. I stället är
Filocolos prosa uppskruvad, svamlig och retorisk. Här
misslyckas Boccaccio således — såsom alltid, då han söker vara lärd.
Det första arbete, i vilket vi möta den verklige Boccaccio,
är versromanen Filostrato, där han anslår tonen för
renässansens hela följande romantiska epos med dess lätta
berättarmanér. Några — börjar han — pläga anropa Jupiters hjälp
för sina försök, andra bönfalla om Apollos bistånd, jag
plägade vädja till Parnassens sånggudinnor. Men min kärlek
har nu kommit mig att ändra min forna plägsed, sedan jag
blev förälskad i dig:
Tu donna se’ la luce chiara e bella,
Per cui nel tenebroso mondo accorto
Vivo; tu se’ la tramontana stella
La qual’ io seguo per venire al porto;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
