Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ungrenässansen
- Petrarca och Boccaccio
- Boccaccio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ancora di salute tu se’ quella
Che se’ tutto il mio bene e’l mio conforto;
Tu mi se’ Giove, tu mi sei Apollo,
Tu se’ mia musa, io l’ho provato e sollo.
För sin poetiska berättelse använder Boccaccio här den
välljudande ottavan med dess klangfulla rim och dess
epigrammatiskt slutande verspar, samma versform, som sedan
med Poliziano, Pulci, Bojardo och Ariosto skulle nå en så
hög fulländning och som skulle bliva den italienska
hjältediktens legitima form. I stort sett är denna ottava
Boccaccios skapelse. Den återfinnes väl i de toscanska versionerna
av romans bretons — vanligen med rimflätningen ababcdcd,
ehuru även med den legitima abababcc — men dessa dikter
äro knappt äldre än Filostrato, och i varje fall var Boccaccio
den förste verklige skald, som upptog detta folkliga, äkta
italienska versmått, som så förträffligt motsvarar det
italienska folklynnet med dess skepsis och dess spelande kvickhet.
Fullt förstod Boccaccio ännu icke att utnyttja alla de rika
möjligheter, som lågo i denna versform, men det var dock
han, som först angav tonen.
Det ämne, han valde, den gamla Trojasagan, var icke
nytt. Såsom vi minnas, hade det förut behandlats av
trouvèren Benoît de Saint-More, vars dikt sedan omskrevs på
latinsk prosa av sicilianaren Guido delle Colonne, och
förmodligen har Boccaccio känt både Guidos och Benoîts arbeten,
som på hans tid för övrigt redan voro översatta på
italienska. Men i viss mån har han dock åstadkommit något nytt.
Hos Benoît var Troilussagan blott en episod i den stora
dikten om det trojanska kriget. Här blir denna episod
hela dikten och det trojanska kriget blott dess bakgrund. Och
intresset anknyter sig här nästan uteslutande till den
kvinnliga psykologien, som Boccaccio vid det glada, lättsinniga
hovet i Neapel haft tillfälle att studera. Det hela verkar
också som en studie av livet i Neapel, ehuru förlagd till
Troja. Troilo är densamme som hos Benoît, en svärmande
idealist, ridderlig och trofast i sin kärlek. Men hjältinnan
— här kallad Griseida — har i viss mån blivit en annan.
Hon är här icke en ung flicka som hos Benoît, utan en
änka och således “förfaren i kärlekens konst“. Och till
detta par har Boccaccio fogat en ny figur, Troilos gode vän,
den unge, lättsinnige Pandaro, Griseidas kusin, vivören, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0070.html
