Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungrenässansen - Petrarca och Boccaccio - Boccaccio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock fått njuta kärlekens högsta lycka. Men sannolikt är
denna fras blott avsedd för publiken, och hela diktens heta
sensualism talar för, att den är skriven under deras kärleks
högsommar, då Boccaccio redan började ana dess höst.
Denna skulle snart komma. Det brev till Fiammetta, med
vilket han inleder sitt nästa arbete, Teseide, visar, att Fiammetta
redan brutit med den stackars studenten och tagit någon
annan älskare. När jag — så är innehållet i detta brev
— i minnet återkallar den lycka, som svunnit, så söker jag,
grymma dam, frammana den ljuva bilden av din skönhet,
och denna är nu min enda tröst. Men måhända kan jag
genom en trogen tjänst återvinna ditt hjärta, och det är
det, jag nu vill försöka; Jag vet, att du älskar dikter,
som handla om kärlek, och därför har jag skrivit denna
bok. I motsats mot den förra handlade den om en trogen
kärlek.
Liksom Filostrato är också Teseide en dikt på ottava rima.
Ämnet hade Boccaccio troligtvis lånat från någon byzantinsk
roman, som nu är förlorad, men som han möjligen lärt känna
i en syditaliensk, folklig bearbetning. Romanen handlar
om tvänne vänner, de unga riddarne Palemone och Arcita,
som bliva rivaler, kämpa om den älskade, men likväl bevara
sin ridderliga vänskap. Då slutligen Arcita faller,
överlämnar han döende sin brud åt Palemone. Men Boccaccio
var icke lika lycklig i den manliga psykologien, som han
varit i den kvinnliga, och på idealismens höjder trivdes han
ej lika bra, som då han i Filostrato fått skildra
verkligheten. Teseide blev därför ett steg tillbaka. Huvudvikten
lägges här på långa tal och beskrivningar, författaren vill
röja sin klassiska lärdom — och misslyckas. Men ett visst
intresse har dock denna versroman såsom en exponent för
den gryende renässansens ställning till antiken. Handlingen
tilldrager sig i Aten och inledes med Theseus’ kamp med
amazondrottningen Hippolyta, som han besegrar och som
blir hans brud — samma motiv, som från Teseide lånats
till Midsommarnattsdrömmen. I fortsättningen möta vi
triumftåg, tempelfester till ära för antikens gudar, och genom
studier i Statius’ Thebais hade Boccaccio sökt sätta sig in
i tonen. Men hela atmosfären är medeltidens med dess
provençalska erotik, dess ridderliga torneringar, dess
chevalleri och dess samfundsförhållanden. Och såsom det tredje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
