Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungrenässansen - Petrarca och Boccaccio - Boccaccio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högt och betraktade dem icke såsom litteratur i egentlig
mening. De voro blott avsedda att roa och framträdde utan
alla anspråk. Men tack vare denna blygsamma uppgift
kunde han här släppa sin natur lös, framlägga sin egen
oförfalskade världsåskådning, försmå alla lärda allegorier och
mytologiska digressioner, berätta utan sin vanliga retorik,
vara kvick, underhållande, malitiös och återgiva
verkligheten, sådan den tedde sig för den nya tidens förste store
realist.
De hundra novellerna i Decamerone äro förbundna med
varandra genom en s. k. ramberättelse. Däri låg intet nytt,
ty detsamma återfinna vi redan i flera medeltida samlingar,
Septem sapientum, Disciplina clericalis m. fl. Men dessa
medeltida ramberättelser hade varit torra och didaktiska. Här
däremot är själva ramen ett verkligt konstverk. Boccaccio
börjar med en överlägset väl gjord skildring av digerdödens
härjningar i Florens. Under päståret, år 1348, var Boccaccio
visserligen ej själv i Florens, men han hade bevittnat farsotens
segertåg genom andra städer, där väl förloppet varit
enahanda, och han hade kommit tillbaka till sin fädernestad
strax efteråt, medan alla ännu talade om dessa fruktansvärda
dagar. Skildringen utmärker sig också genom en gripande
åskådlighet, är gjord på grundvalen av egna iakttagelser,
ty Thukydides’ berömda målning av pästen i Aten var honom
alldeles obekant, även om han möjligen tagit något intryck
av Lucretius’ imitation.
Men så kommer själva uppslaget till novellcykeln. En
dag, medan pästen rasar som värst, råkas sju unga damer
och tre unga herrar i kyrkan S. Maria Novella, och för att
undfly det hemska skådespel, som de dagligen fingo bevittna,
besluta de att draga sig undan till en lantgård strax
utanför Florens. Och den skildring av florentinskt sällskapsliv,
som nu vidtager, hör också till glanspunkterna i boken.
Det är renässansens förfinade levnadsskick, som här för första
gången träder oss till mötes. För att fördriva tiden komma
de överens om att förtälja berättelser för varandra. De äro
tio, var och en berättar en om dagen, och under de tio
dagarna tillkommer således en cykel på hundra noveller.
I denna kontrast mellan döden och livet ligger något av
renässans. Under det att pästen gav Birgitta och hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
