Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungrenässansen - Petrarca och Boccaccio - Boccaccio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han sonen med till Florens, och där fick denne syn på ett
par vackra unga damer. Hur kallas de? frågar sonen. “De
heta gäss“. “Skaffa mig då en av de där gässen“. “Tig,
de äro onda ting“. “Se väl onda ting ut på det sättet?
De äro ju mycket vackrare än de målade änglar, dem ni
så ofta visat mig“. Men därav insåg fadern, att naturen
hade större styrka än hans förstånd, och ångrade, att han
medtagit sonen till Florens.
I detta fall gör Boccaccio ingen skillnad på män och
kvinnor. Båda hava samma rätt att följa sitt hjärtas
böjelse, och någon gång kan den gifta hustrun helt stolt
tillstå sitt äktenskapsbrott. Det är sant, säger monna Filippa
inför podestán i Prato, “att Rinaldo är min make, och att
han förliden natt fann mig i Lazzarinos armar, där jag, i
följd av den uppriktiga och innerliga kärlek jag för honom
hyser, många gånger vilat, och detta vill jag aldrig förneka“.
Så försvarar hon sig med en naturalism, som ej lämnar
något övrigt att önska, och blir — frikänd. Denna uppfattning
av kvinnan såsom en i rättigheter med mannen fullt
likställd individ är ett genomgående drag i Decamerone och
kanske det, där renässansen framträder skarpast; icke ens i
fableauerna, som eljes i så mycket erinra om Boccaccios
noveller och i vilka vi återfinna både antiklerikalismen och
sensualismen, intager hon denna självständiga ställning, utan är,
liksom i den medeltida poesien i övrigt, snarast blott elak,
grällysten och liderlig, ett föremål för mannens hat och
förakt. I Decamerone däremot är hon hjälten, fullt ut lika
mycket som mannen. Denna nya, starka individualism är
renässansens främsta insats. Ty den sensualism, som öppet
framlägges i Decamerone, fanns dock, om än ej så utbildad,
redan i 1100-talets litteratur och går såsom en underström
genom hela medeltiden, ehuru den med föryngrad och stärkt
kraft nu bryter fram hos Boccaccio. Men icke ens han var
fullt medveten om betydelsen av det inlägg, han gjort med
sitt arbete. Själv uppfattade han det icke såsom en
stridsskrift mot medeltidens världsåskådning, utan blott såsom en
oskyldig förströelseläsning, och såsom vi strax skola se, föll
han själv tillbaka i medeltiden med djup ånger över sin
ungdoms förvillelse.
Decamerone blev i själva verket avslutningen på hans
författarbana. Han närmade sig nu fyrtiotalet, och kort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
