Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungrenässansen - Petrarca och Boccaccio - Boccaccio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter novellsamlingens fullbordan inträffade flera händelser,
som gåvo honom en annan syn på livet. Efter fadern hade
han fått en obetydlig förmögenhet, som gjort honom till en
oberoende man. I olikhet med Petrarca sökte han aldrig
några sinekurer, lät icke viga sig till präst, mottog väl flera
uppdrag av republiken Florens, men fick för dem en mycket
obetydlig ersättning. Sitt armod föredrog han dock framför
en plats hos någon hög herre, ehuru han i olikhet mot sin
ryktbare samtida aldrig skröt över sin självständighet. 1350
kom Petrarca på besök till Florens, och Boccaccio gjorde då
hans bekantskap. För hans följande utveckling fick denna
en avgörande betydelse. Den blygsamme Boccaccio såg med
barnslig, naiv beundran upp till Petrarca, och denne, som
här ej behövde frukta någon medtävlare, tyckes för Boccaccio
hava hyst en mera personlig känsla än för andra “vänner“,
ehuru han å den andra sidan aldrig insåg Boccaccios
betydelse. På Boccaccio hade han först en moralisk inverkan,
så att denne med ett allt större ogillande såg tillbaka på
sina ungdomsskrifter. Men framför allt fick han betydelse
för Boccaccio däri, att denne nu övergav den ringaktade
diktningen på folkspråket och i stället sökte att i likhet med
vännen utbilda sig till en lärd humanist. Med några
undantag äro också hans arbeten efter 1350 humanistiska. Här
är han väl av vida mindre betydelse än Petrarca, som av
naturen verkligen var en lärd man. Men i ett fall nådde
han dock längre än Petrarca — inom det grekiska
språkstudiet. Genom sitt uppehåll i Syditalien tyckes han tidigt
hava lärt sig åtminstone några grekiska glosor, vilket
antydes av de, visserligen felaktigt bildade titlarna på hans
arbeten (Filocolo, Filostrato, Decamerone). Men i Florens
började han verkligen att studera detta språk. En — för
övrigt ytterst obehaglig, smutsig och ganska obildad — grek,
Leontio Pilato från Calabrien, passerade 1359 Florens på väg
till Avignon. Boccaccio skaffade honom då en plats som
föreläsare, härbärgerade honom i sitt hus och bekostade jämte
Petrarca en översättning av Homeros, som han fick göra,
tog själv såsom en skolpojke undervisning av honom och
kom härigenom åtskilligt längre än Petrarca. Han tyckes
verkligen under Leontios ledning hava gått igenom både
Iliaden och Odysseen. Men som Leontio alls icke var någon
klassiskt bildad grek och var mycket klen i latin, var han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
