Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungrenässansen - Chaucer och hans samtida - Chaucer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mjölnaren kommer med en plump anekdot, den fromme
lantprästen med en predikan, nunnan med en legend o. s. v.
Växlingen blir här således betydligt rikare, och skalden får
tillfälle att spela på vida flera strängar. Det blir mera liv,
mera “renässans“ i det hela.
En del av historierna hade Chaucer utarbetat redan förut
och fogade nu blott in dem i ramen. Detta gäller med
säkerhet nunnans legend om den heliga Cecilia, som måhända
skrevs redan före den italienska resan och där han tämligen
troget följer Legenda aurea. Från den andra perioden äro
studentens berättelse (Griseldis) och domarens, vilka båda äro
avfattade i de sjuradiga stanzer, Chaucer då använde. Munken
kommer med en hel cykel av småberättelser, sjutton stycken,
troligen blott den avbrutna början till ett stort arbete, som
efter mönstret av Boccaccios De casibus virorum illustrium
skulle bliva något i samma stil som Legend of good women,
men som Chaucer nu avbröt och i stället infogade i den
nya cykeln. Andra äro mer eller mindre radikala
omarbetningar av äldre, såsom riddarens berättelse, vilken föregåtts
av en tidigare, nu till största delen förlorad omarbetning av
Teseide. Och även i andra fall finnas antydningar om, att
flera av berättelserna existerat såsom självständiga, innan de
fogats in i Canterbury tales; så t. ex. citerar mjölnaren
Catos Moralia, vilket väl icke skulle hava skett, såvida
berättelsen ursprungligen varit lagd i hans mun. Men
säkerligen skrevos dock de flesta berättelserna direkt för cykeln.
De äro, såsom redan blivit antytt, av ett mycket växlande
innehåll och karaktär, och i dem komma alla möjliga stämningar
fram. Raden börjar med riddarens berättelse, vilken, såsom
vi sett, var en bearbetning av Boccaccios Teseide. Men —
säger ten Brink — “den, som från »Teseide övergår till The
knight’s tale, har känslan av att från en omöjlig värld träda
in i en, som visserligen ej är den verkliga, men som ej
saknar inre sanning. Motsatsen mellan form och innehåll,
mellan modern uppfattning och antik kostym, mellan antik
och medeltida sed, mellan det klassiska eposets ton och
kärleksromanen förefaller här upphävd. Hela framställningen
rör sig inom en romantisk berättelses sfär, den sentimentala
temperaturen i den inre handlingen har Chaucer betydligt
nedsatt, häns gestalter äro mera realistiska, och i det sätt,
på vilket de yttra sina känslor, utvecklar sig skaldens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
