Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungrenässansen - Chaucer och hans samtida - Chaucer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
suveräna humor.“ När riddaren slutat denna romantiska
berättelse, som dock icke hör till Chaucers bästa, kommer den
druckne mjölnaren fram — han kan en mycket bättre
historia, och den vill han nu föredra, men först efter en tvist
med förvaltaren lyckas han få ordet, och sedan följer en
berättelse, som tyvärr icke kan refereras — tyvärr, ty i all
sin plumphet är den oskattbart rolig, alldeles i stil med de
gamla fableauerna, ehuru Chaucers källa antagligen var en
muntlig berättelse.
Den tiden hade mera härdade nerver än vi, och de flesta
av de fromma pilgrimerna skrattade hjärtligt åt mjölnarens
mustiga anekdot. Endast förvaltaren kände sig sårad, enär
hjälten i den sista berättelsen varit en snickare och
förvaltaren själv utövat detta yrke. Sin misstämning gav han
luft i en annan historia, som gick ut över en mjölnare
och i drastisk komik tävlade med den förra; denna berättelse
finnes verkligen såsom fableau, men om Chaucer kände till
denna, synes ovisst. Kocken vill nu komma med sin
berättelse, men som det nu hotar att bliva för mycket av
samma art, avbrytes den och i stället följer en berättelse
av lagkarlen — en rörande berättelse om den av olyckor
och prövningar hemsökta kejsardottern Constantia, en äldre,
före Canterbury tales skriven dikt, som Chaucer här infogat.
Och så går det på. Berättelser av olika art växla, somliga
allvarliga, andra skämtsamma och vanligen inledda med en
diskussion mellan sällskapets medlemmar — partier, som
stundom svälla ut till rent överdådiga karaktäristiker av
dessa, såsom av avlatskrämaren och framför allt av den
bedagade, älskogslystna frun från Bath.
En stor del av berättelserna erinrar om de gamla
fableauerna, men ofta kan man betrakta dem som en blandning
av lai och fableau, en originell diktform, i vilken komik
och realism framträda mot bakgrunden av en fantastisk
älvvärld — så i den saga, som änkan från Bath berättar och
där riddarens brud, en anskrämmelig gammal häxa, på
bröllopsnatten förvandlas till en ung och fager tärna; likaså i
köpmannens saga om January and May. Andra äro legender
och mirakler, sedolärande berättelser, folksagor, noveller, och
en bland de yppersta är en djursaga om tuppen
Chauntecleers underbara räddning ur rävens klor. För de flesta
kan man väl uppvisa Chaucers källor, men detta förminskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
