Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Högrenässansen i Italien
- Pulci
- Bojardo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cocajus. Hjälten i dikten, Baldus, har liksom senare Don
Quijote förläst sig på riddarromaner, men råkar mycket illa
ut, då han skall omsätta sina studier i handlingar. Han
befrias emellertid av en bland sina anhängare Cingar, en
durkdriven skälm, som varit förebilden för Rabelais’ Panurge.
Icke heller den komiska jättegestalten saknas här, och det
hela rör sig med fantastiska, burleska äventyr.
Efter denna dikt skrev Folengo en annan, Orlandino, på
italienska, som snarast är en travesti. Det italienska eposet
var således på god väg att alldeles vulgariseras. Men innan
detta skedde, räddades dess idealitet av Bojardo, och av
honom omskapades denna dikt till renässansens romantiska
epos.
BOJARDO
Ferrara, där denna nya epik uppblomstrade, var i mycket
en motsats till det borgerliga, demokratiska Florens. Här fanns
ett hertigligt hov och en feodaladel med ett visst svärmeri för
medeltidens döende riddarväsen. Furstarna av huset Este
voro visserligen tyranner i den vanliga italienska stilen,
hänsynslösa, själviska, ofta grymma, men utan de nordiska
monarkernas ändamålslösa brutalitet, ypperliga finansmän, med
renässansens smak för prakt och lysande festligheter samt
med ett utvecklat sinne för konst och litteratur. Detta gäller
särskilt Ercole I (1471—1505), och ehuru hans son Alfonso I
(1505—1534) visserligen var en mera okultiverad natur,
hade även då konsten och litteraturen en beskyddare i hans
maka, Lucrezia Borgia. Vid Ferraras hov möta vi därför
konstnärer som den älskvärde Dosso Dossi, latinskalder som
de båda Stozzi, far och son, samt italienska poeter som Bojardo
och Ariosto.
Den förre, Mateo Maria Bojardo, greve av Scandiano (f.
1434, d. 1494), var en högättad ädling, som innehade flera
av de främsta förtroendeposterna i det lilla hertigdömet, och
ehuru han icke var någon framstående lärd, hade han likväl
en god humanistisk bildning, skrev latinska ekloger, översatte
flera arbeten från latin till italienska, författade det förut
omtalade dramat Timone och skrev slutligen det epos, Orlando
innamorato, som fört hans namn till eftervärlden. Inom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0124.html
