Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högrenässansen i Italien - Bojardo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
italienska epikens historia betecknar denna dikt en
vändpunkt.
Den ridderliga diktning, som var populär vid hovet i
Ferrara, var ej alldeles densamma som den, av vilken man
njöt i det demokratiska Florens. Där hade man intresserat
sig för dikterna om Karl den store och hans paladiner. I
Ferrara däremot svärmade man för konung Artus och hans
riddare av det runda bordet. Ty de seder, som tecknades i
dikterna om dem, passade bättre för en ridderlig
renässanspublik, som däremot måste finna Karlssagans hjältar tämligen
barbariska och ociviliserade. Den axel, kring vilken allt vred
sig i Artusdikterna, var kärleken, som däremot intet eller
föga berördes i chansons de geste, vilka ju mest handlade
om korstågsriddarnes kamp mot de otrogna. Men kärleken,
“la cortesia“, höviskhet i seder och uttryck, voro däremot
idéer, som slogo an på en åhörarkrets, vilken uppfostrats vid
petrarkistiska sonetter. Och även genom sin individualism
passade dessa dikter bättre för renässansen. De handlade
ju om enskilda riddares äventyr, ej om väldiga masstrider
såsom Karlsdikterna.
Det var i denna atmosfär, som Bojardo levde. Men så
till vida hade han dock sinne för den folkliga dikten, att
han insåg betydelsen för en epiker av att röra sig med
verkligt populära hjältar, vilkas gestalter skapats av folket
och med vilka alla redan voro förtrogna. Han gjorde därför
ett ytterst lyckat grepp. Ämnet till sin dikt tog han från
Karlssagan, men i behandlingssättet anslöt han sig till
Artusdikterna. Hans epos, Orlando innamorato, blev således en
dikt om folkets egna hjältar, men dessa blevo i hans dikt
besjälade av just de känslor, som den ridderliga publiken
älskade att återfinna i en dikt, och äventyren blevo de samma
som i de bretonska romanerna. Hans Orlando upphörde
därför att vara Karls trosstarke, för alla vekare känslor
otillgänglige paladin för att i stället bliva en vandrande riddare
i Lancelots stil, levande blott för sin kärlek till den sköna
Angelica.
Av innehållet i dikten är omöjligt att giva ett kortfattat
referat, då äventyr här följa på äventyr. Men det kan
vara nog att anföra början. I Paris håller kejsar Karl en
stor tornering, och vid denna infinner sig den sköna
saracenska konungadottern Angelica, åtföljd av en ung riddare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
