Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Högrenässansen i Italien
- Högrenässansens drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HÖGRENÄSSANSENS DRAMA
Men Ariosto var en nyskapare icke blott inom den episka
dikten, utan ock inom dramat, och i viss mån utgår
renässansens lustspel från de uppslag, han givit. Vi skola
därför här en stund uppehålla oss vid det italienska dramats
historia före hans framträdande.
Högrenässansens drama var av två olika slag: ett spelat
italienskt drama och ett latinskt läsedrama, och uppgiften
här, såsom annorstädes inom renässansen, var att förena
dessa. Det spelade italienska dramat utgjordes
huvudsakligen av “sacre rappresentazioni“ d. v. s. vanliga religiösa
medeltidsspel. Dylika skrevos även av humanistiskt bildade
män; så författade Lorenzo dei Medici ett dylikt spel om
SS. Giovanni e Paolo, men ehuru vissa
renässansåskådningar här kunna spela in, äro dessa rappresentazioni dock
både till form och innehåll relikter från medeltiden. Ej
heller de farser, som bevarats från denna tid, skilja sig från
de medeltida. Några — författade av piemontesaren Alione
d’Asti — röja väl en påverkan från den franska
medeltidsfarsen, men i det hela fortsatte nog även dessa en rent
italiensk medeltida farsdiktning. En tredje art av drama
var pastoralen, Orfeo och dess efterföljare, om vilka redan
talats och som kunna betraktas såsom en blandform av antik
eklog och florentinsk rappresentazione, och en fjärde var den
dramatiserade novellen. Uppslag till ett dylikt profandrama
hava vi väl mött redan förut (II s. 328). Men de bliva nu
talrikare. Så skrev den på sin tid så berömde
improvisatoren Bernardo Accolti 1494 för ett bröllop i Siena dramat
Virginia, vars innehåll lånats från Boccaccios novell Giletta
av Narbonne — samma ämne, som behandlats av Shakspere
i All’s well that ends well. Några år senare uppfördes
Nardis Amicizia, vars innehåll återgår till en annan novell
av Boccaccio, Tito e Gesippo. Det förefaller därför, som
om det italienska dramat redan nu varit på väg att utveckla
sig i samma riktning som sedermera det engelska. Men kort
därefter kom med Trissino den starka antikiserande
strömningen, och därmed avklipptes denna utveckling. Och i
stället för ett renässansdrama fingo italienarne en stel,
pseudoklassisk tragedi. Likheten mellan Shakspere’s drama och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0130.html
